Jorden vi ärvde

Pierre Jarjeau (som spelas av franska stjärnan Guillaume Canet) är 25 år när han återvänder till familjegården från en spännande tid som cowboy i Wyoming, USA. Han är tillbaka tillsammans med sin fru Claire (belgiska Veerle Baetens) för att köpa gården Les Grands Bois av sin far. Lyckan är inledningsvis nästan total i Jorden vi ärvde. 20 år senare har både familjen och gården växt. Alla sliter tillsammans för att få gården att gå runt ekonomiskt.

Jorden vi ärvde är en verklighetsbaserad berättelse som gjort oväntad succé på bio i Frankrike med över 2 miljoner biobesökare. Regissören Edouard Bergeon berättar med filmen sin egen familjehistoria. Det är en välspelad, känslosam och tung historia om bönders utmaningar i en snabbt föränderlig värld. 

Den romantiska bilden av ett fritt liv som bonde har fått en törn under senare år. Naturen är magnifik, med öppna fält i vackert motljus, men kampen för överlevnad gör det till ett hårt slit med begränsad fritid. 

Ska familjegården försöka satsa på att utöka verksamheten? Är det enda vägen till att bli lönsam? Storskalighet. Eller är det dags att ge upp? Finns det något alternativ? 

Pierres pappa är inte positiv till expansioner och automatisering utan hävdar bestämt att det bara gäller att jobba hårdare i svåra tider. Precis som han själv gjorde under krig och problematiska skördeår. Frågan är om det är lösningen även i en ny tid, med nya utmaningar. Pierre och resten av familjen jobbar dessutom redan hårt. 

Pressen tilltar från alla håll och dramat intensifieras. 

Utmattad av Jorden vi ärvde

I en scen ligger en utmattad Pierre omringad av ett hav av tusentals tätt packade kycklingar i en stor ladugård. Scenen försöker skapa sympatier för den utmattade bonden. Samtidigt precis intill honom och tydligt i bild pockar unga kycklingar i dåligt skick på uppmärksamhet. Någon som bryr sig?

Som skarp kontrast till denna scen kanske någon minns Spike Lees 25th Hour där en man (spelad av Edward Norton) räddar en hund i trafiken i en inledande scen. Instinktivt får vi sympatier för denna karaktär som bryr sig om djur, medan det uppstår mer blandade känslor för Pierre i Jorden vi ärvde när vi noterar att han inte verkar bry sig.

Etiska problem

Etiska problem med djurhållning är varken den här filmen eller bonden Pierre speciellt intresserad av att utforska. Går det att bry sig om både bondens ansträngda ekonomi och djurens öde? Självklart. Tyvärr glömmer filmen bort djuren som offer i denna sorgliga historia.  

Är det industrialiseringen av jordbruket som skapat denna ohållbara situation för mindre jordbruk? Större och större jordbruk i kombination med prispress? Politiska beslut, trots alla bidrag sektorn får? Bankernas krav? Igen är filmen inte nyfiken på orsaken till problemen, vilket till slut blir lite frustrerande. Det hade kunnat bli en djupare grävande berättelse om något större. Men nu står vi istället och stampar i samma mylla utan att ha blivit speciellt mycket klokare än att det är jobbigt att vara bonde om du inte är intresserad av förändringar.

På tal om jobbigt. Endast 35 dagar unga är livet slut för kycklingarna. Dags att hängas upp och ner, sänkas ner i ett elektriskt vattenbad och sedan få halsen avskuren. I ärlighetens namn är det ytterst inte bonden eller ens slaktaren som orsakar detta djurplågeri utan vi som konsumenter som genom vår efterfrågan betalar för att det ska hända. Kanske dags att köpa något annat? Och inte någon.

Tips på en bättre film om jordbruk: Vårt dagliga bröd

Genre: Drama
Originaltitel: Au nom de la terre
Internationell titel: In the name of the land
Regi: Edouard Bergeon
Manus: Edouard Bergeon, Emmanuel Courcol
Skådespelare: Guillaume Canet, Veerle Baetens, Anthony Bajon, Rufus, Samir Guesmi
Längd: 1 timme 43 minuter
IMDb

Senast uppdaterad 12 februari, 2022.