Den fallande stjärnan

L'étoile filante (The Falling Star)
Regi • Dominique Abel • Fiona Gordon
Med • Dominique Abel • Fiona Gordon • Kaori Ito • Philippe Martz • Bruno Romy
1 timme 38 min

Regi och manusparet Fiona Gordon och Dominique Abel (Lost in Paris) är tillbaka med en humoristisk thriller, där de själva spelar huvudrollerna. Deras femte samarbete Den fallande stjärnan är en kombination av stil och humor från två andra mer kända regissörer; Jacques Tati och Aki Kaurismäki.

Hämnden är komplicerad för en man (Bruno Romy) som fallit offer för en attack 35 år tidigare. Han har förlorat ena armen i samband med dådet. Nu letar han efter förövaren. Boris (Dominique Abel) gömmer sig i Bryssel från ett tidigare liv som revolutionär. Tillsammans med sin dansanta partner Kayoko (Kaori Ito) driver han baren Den fallande stjärnan. Utanför vaktar vännen Tim (Philippe Martz). De tre söker någon som kan fylla Boris plats, en dubbelgångare. In på scenen träder motvilligt den lätt deprimerade Dom (spelas också av Dominique Abel). Och snart blandas även en hund och privatdetektiven Fiona (Fiona Gordon) in i denna spretiga historia. Rörigt? Jodå.

Vild fantasi

Förutom en känsla av Tati och Kaurismäki andas filmen även rätt mycket teater. Kanske hade idén funkat bättre i den miljön. Estetiskt är det väldigt tilltalande, men berättelsen i sig är för svagt framförd och humorn blir efter ett tag rätt tröttsam. Visst finns här en vild fantasi och några skojiga idéer. Det framförs också en skarp samhällskritik mot nedskärningar inom sjukvården. Men det räcker inte alls till för att engagera eller underhålla i längden.

Väl koreograferade danser och slapstick i all ära, men här landar skämten för sällan.