Max Brandel är stand-up komiker och pappa till autistiske pojken Ezra. Den utagerande tonåringen stör lektionerna och riskerar därför att placeras i en skola för barn med särskilda behov. Tony Goldwyn har regisserat en bitvis charmig dramakomedi.
Exfrun Jenna (Rose Byrne) är med på skolans planer att flytta Ezra, medan Max själv blir utagerande när han inte alls tror på den idén. Och så stör han sig på hennes nya pojkvän, en advokat. På kvällarna försöker Max efter en karriär som manusförfattare att roa på stand-up klubbar. Vapnet är självironisk humor om hur uppgiven han är över familjesituationen och den autistiske sonen.
Charmen i denna film står uteslutande William A Fitzgerald för, som spelar titelrollen. I verkligheten är han också autistisk. Den frustrerade och lätt uppgivna pappan Max spelas av Bobby Cannavale, som tyvärr inte är fullt så skojig. Även andra skådespelare med karriärtoppen långt bakom sig medverkar som Robert De Niro (Ezras farfar) och Whoopie Goldberg (Max agent). Den senare spelar en trist mindre karaktär, medan Robert De Niro åtminstone är lite sevärd när han käbblar med Cannavale.
Flyr problemen under roadtrip
När Ezra och pappan utan exfruns godkännande flyr problemen på en roadtrip försvåras situationen. Saker och ting går helt enkelt inte enligt plan.
Regissören Tony Goldwyn har tidigare varit med och regisserat en mängd hyllade tv-serier som Dexter och Grey’s Anatomy. Serier som på ett friskt sätt tagit ut svängarna ordentligt. Här är risktagandet mer begränsat. Skämten landar för sällan och exfrun är dessutom reducerad till inget mer än det väntade; omtänksam och bekymrad.
Fader-son relationen som filmen har fokus på är inte heller tillräckligt stark för att engagera. Det är bara William A Fitzgerald i rollen som Ezra som rätar upp det hela och får dessutom till en riktigt charmig kort scen utan dialog, strax innan finalen.
När visas filmen Brottet är mitt Dagar och tider
Var kan man se Syndabocken på bio i Stockholm
The Banshees of Inisherin var fantastisk