Medelhavsfeber bjuder på en nattsvart humor runt en oväntad manlig vänskap i Haifa, Israel. Filmregissören Maha Haj har fått till ett välspelat drama som förmedlar en frustrerande känsla kring den palestinska identiteten.
Välspelat om palestinsk identitet
Waleed (Amer Hlehel) är författare och jobbar på en ny roman. Det går trögt. Han sitter mest i soffan och kollar på nyheter och tampas med en kronisk depression. Terapeuten kostar skjortan och är ändå inte till mycket hjälp. Situationen verkar hopplös, men så dyker en ny granne upp som vänder upp och ner på tillvaron. Jalal spelar hög musik och går Waleed på nerverna. Det blir inte bättre när Jalals hundar är högljudda och verkar vilja attackera. Snart ska de båda männen ändå få energi av varandra. Frågan är bara om det är så lyckat?
Filmens palestinska regissör Maha Haj (Personal Affairs, 2016) har dessutom skrivit det prisbelönade manuset (Cannes Filmfestival 2022, Un Certain Regard). Berättelsen följer de udda vännernas bromance växa fram till en återvändsgränd där de ställs inför svåra utmaningar.
Israeler lyser med sin frånvaro i denna långfilm som också klarat sig helt utan israelisk finansiering. Den geopolitiska konflikten är aldrig långt borta när en film utspelas i denna region så klart, men den återfinns här ett lager under ytan. Karaktärerna i filmen är palestinier som lever i staden Haifa i Israel.
Waleeds son är återkommande sjuk och har ont i magen. Dottern Nour är klistrad till mobilen. Jalal sliter med ekonomiska skulder och är tyngd av ett liv på fel sida lagen som småkriminell. Waleeds fru vill ha en stor familj och därmed ett barn till. Pressen runt om Waleed tilltar av allt detta och lite till. Det leder honom in i en djupare depression och något än värre. Skrivkramp.
Skickligt utvecklade karaktärer
I tredje akten har berättelsen kramat ut så mycket det går av den skruvade handlingen och det börjar kännas en aning segt istället för laddat. Det är ändå skickligt utvecklade karaktärer och välspelat. I huvudrollerna får vi återse duon från Tel Aviv on fire (2018). Både Amer Hlehel i rollen som Waleed och Ashraf Farah som spelar grannen Jalal övertygar.
Den palestinska verkligheten framstår som en instängd absurd mardröm, med utmattade personer. En tryckande hopplös stämning sprider sig sakta över tillvaron och de komiska inslagen får göra plats för något mörkare.
En del svart humor och nyans går möjligtvis förlorat för oss som inte är en del av den palestinska kulturen. Det mesta av den frustration som skildras är ändå universell och lätt att hänga med i. Ytterst välspelat som sagt, men handlingen håller inte riktigt hela distansen.
Göteborg Film Festival 2023 visade filmen.
Senast uppdaterad 27 oktober, 2023.
När visas filmen Brottet är mitt Dagar och tider
Var kan man se Syndabocken på bio i Stockholm
The Banshees of Inisherin var fantastisk