Rosornas by

I Rosornas by i utkanten av södra Milano har romer tilldelats ett inhägnat område av kommunen. Hanna Heilborn tar i denna närgångna dokumentär med oss till romernas utsatta vardag i ett Italien där neo-fascismen vinner ny mark. 

Mysteriet med skolbussen som aldrig dyker upp

Det italienska samhället verkar aldrig riktigt bli av med arvet av Mussolini och fascismen. Tidigare i år gick Mark Cousins Marschen mot Rom upp på biograferna som behandlar just fascismens ursprung och dess koppling till dagens Italien. Hatet mot romerna, befolkningens mest utsatta och fattigaste, är en viktig komponent i denna neo-fascism. Romerna befinner sig längst ner i hierarkin och är därmed lättast att slå ner på. 

Ingen skolbuss stannar för att ta de romska barnen i byn Villaggio delle Rose till sin utbildning trots att lagen kräver det. Den kör förbi, men stannar inte till. På nationell nivå hetsar politiker från ultrahögern mot romerna och lovar de egna anhängarna att riva hela lägret/byn. Kameran följer en familj som lever med detta ständiga hot. När som helst kan myndigheterna riva allt. Hus som de investerat sina besparingar i och förbättrat under åren med hårt arbete. Vart ska de ta vägen om det händer? Under en bro föreslår en uppgivet, men egentligen har de ingenstans att ta vägen. 

Genom att följa en familjs vardag ger dokumentären en inblick i vilka problem och utmaningar romer har i det moderna Europa. Problem som borde varit lösta för väldigt länge sedan. En så enkel sak som en skolbuss går på något märkligt sätt inte att lösa trots att lagen står på romernas sida. Barnen växer upp i en nästan hopplös situation. Unga pojkar i byn drömmer om en karriär som bilmekaniker. Kanske det kan fixa bussproblemet så småningom.

Hatisk retorik

En stor grind utanför området och på andra sidan vägen öppnar upp till en majsåker. Barnen passerar genom åkern med färgstarka Disney-ryggsäckar för att ta sig den långa vägen till skolan. Vid horisonten i dimman bortom åkern skymtar Milanos höghusområden. Andra fattiga italienare lever där. Ändå måste husen nästan framstå som en hägring för romerna. En värld bara någon halvtimme bort som ändå är betygligt längre bort än så.

Förtrycket av romerna går inte att förneka. Ultrahögerns politiker hävdar att samhällets ekonomiska problem beror på de allra mest utsatta, fattigaste och minst inflytelserika. I affären möts romerna av öppen rasism trots att kameran rullar. Som en följd av den hatiska retoriken ges Italiens fattiga en möjlighet till en illusion av status genom att se ner på ännu mer utsatta. Och politikerna slipper så ta itu med verkliga problem. En simpel skolbuss t ex. 

I en av filmens få upplyftande scener lyckas två små barn få igång en bilstereo och dansar så det står härliga till. Med lyckliga och förundrade blickar stannar några vuxna upp och ser på. Även om dagarna är svåra finns det ett hopp och någon form av framtid.

Senast uppdaterad 29 april, 2023.