Trumps originstory har vi tagit del av ett otal gånger förr, men nog aldrig så smutsigt och rått som här. Regissören Ali Abassi (Holy Spider, Gräns) gör med The Apprentice en udda biopic som väckt Trumps vrede.
Titeln The Apprentice syftar mindre på den dokusåpa på NBC där Trump var företagsledaren som satte bland annat Gary Busey och Meat Loaf på diverse prov. Istället ska titeln främst beskriva Trump själv som tidigt i karriären var en form av lärling till en viss kontroversiell Roy Cohn. Det han tog med sig från den erfarenheten var den burdusa egoboostande stil som kommit att känneteckna den fd presidenten. Via möten med Cohn förstod han hur han skulle kunna ta sig fram bland korrupta politiker och rädda pappan Freds (Martin Donovan) affärer under 70- och 80-talet.
Jeremy Strong tar sig an rollen som den ökände advokaten Roy Cohn med stor inlevelse. Även Sebastian Stan i rollen som Donald Trump är stark, kanske främst för att han är något mer nedtonad än många andra imitationer av denna man. Han gör inte Trump till en komisk karikatyr, utan till en tragisk varelse utan etisk kompass. Finns det en öppning att trycka ner någon så tar han den möjligheten. Maria Bakalova som Ivanka är också lysande.
Sunkigt
Mitt i all guld och lyx växer det fram en bild av ett sunkigt liv. Sunda värderingar lyser med sin frånvaro. Drivkraften är istället egostyrda ambitioner. Allt inriktat på makt och att aldrig erkänna något bakslag eller förlust, inspirerat av Cohns tveksamma filosofi. Ja, det är som du förstår inte ett speciellt sympatiskt porträtt som Abassi skapat av Trump. Bitvis är det ändå klart underhållande och definitivt en beskrivning som får en att fundera.
Frågan hänger ändå i luften. Varför dras så många amerikaner till denna korrupta man med uppenbara brister i karaktären? Hur kommer det sig att de så okritiskt köper bilden av honom som han själv odlat fram? Är det för att han upplevs mer direkt och ärlig i sättet han talar än vanliga välpolerade politiker? Eller är det något annat?
Träffar
Berättelsen om den självupptagna mannen tar slut långt innan han försöker sig på att bli president, även om han luftar sådana tankar under en intervju i filmen. Den scenen är baserad på en verklig intervju. Det mesta här ska ha hänt i verkligheten, men så klart inte nödvändigtvis i detalj precis så som beskrivs. Andra scener är mer omdiskuterade om de verkligen hänt. Men känslan av något unket går inte att ta miste på och träffar solar plexus på ett skört ego.
Filmen dyker upp på biograferna även i USA lagom inför presidentvalet 2024.
Senast uppdaterad 10 oktober, 2024.
Lämna ett svar