The Whale

Charlie (Brendan Fraser) är engelskläraren som lider av svår fetma och försöker få kontakt igen med sin tonårsdotter (Sadie Sink). Regissören Darren Aronofsky har lyckats locka fram en Brendan Fraser, som i kontrast till karaktären han spelar, är i toppform. 

Sockersött om sorg och misantropi

Aronofsky (The Wrestler, Requiem for a dream, Black Swan) återvänder till teman i några tidigare filmer om kroppen som fiende. Balettdansören Nina i Black Swan och brottaren Robin i The Wrestler kämpar båda med sin egen kropps begränsningar. Det gör också Charlie i The Whale. Han har efter en lång tids depression gått upp så kraftigt i vikt genom tröstätande att han har svårt att förflytta sig. Skammen över situationen gör att han därför håller sig instängd i sin lägenhet med täckta fönster. Kanske tänker han också att det är bäst att hålla borta andra från den egna misären. 

Ärlighet varar längst

Kontakten med omvärlden är därmed begränsad. Pizzabudet knackar på och blir tillsagd att lämna maten utanför. Livet kretsar kring onyttig snabbmat, soffhäng framför tv:n och jobbet som engelsklärare via zoom-möten. Dock med kameran på laptopen avslagen av uppenbara skäl. “Den är sönder” hävdar han inför eleverna, som han i nästa andetag uppmanar att skriva uppsatser med en ärlig röst. Han är mätt på allt generiskt han tvingas läsa. 

Ärlighet varar längst brukar det heta, men människor är bra på att dölja sanningen för varandra. Det utforskar filmen och beskriver t ex hur Charlies gamla flickvän (Samantha Morton) undanhåller information för honom om dottern. Charlie försöker också dölja annat för omvärlden än bara kroppen. 

The Whale är baserad på en pjäs av Samuel D. Hunter, som också skrivit filmmanuset. Genom valet av den begränsade spelplatsen i lägenheten, framstår filmen som ett kammarspel. Formatet landar på det ovanligt smala 4:3 för att få till en ytterligare instängd känsla och göra att Charlies kropp dominerar bioskärmen.

Isolerad av depression

Isolerad av depression får Charlie hjälp av en sköterska (Hong Chau) som tittar till honom regelbundet. Det står illa till med hälsan. Han borde ta sig till sjukhus, men det kostar för mycket pengar eftersom han inte har råd med sjukvårdsförsäkring. Livet som amerikan är på vissa sätt väldigt annorlunda. ”Att vara i skuld är bättre än att vara död”, säger hon. Han är inte övertygad. 

Nyhetsinslag från tv:n presenterar resultat från primärvalen i USA 2020. Det är säkert ingen slump. Bernie Sanders utropades som vinnare i delstaten Idaho där filmen utspelas. Han lyckades vinna med hjälp av att pusha för sjukvårdsreformer av europeisk modell. Regissören Aronofsky verkar dock ha stöttat andra demokrater ekonomiskt i samband med det valet, förespråkaren av basinkomst Andrew Yang och vicepresidenten Kamala Harris.

Stranger things

Charlies dotter introduceras i storyn och framstår inte som någon ängel direkt. Istället är hon en arg, envis tonårsrebell. Sadie Sink (Stranger things) spelar denna roll. Till en början känns karaktären för mycket som en karikatyr om vi ska vara helt ärliga, men det ska klarna något när saker och ting utvecklas under filmen. 

Hong Chau som spelar sköterskan gör det riktigt skickligt och hon Oscarsnominerades välförtjänt för bästa kvinnlig biroll. Brendan Fraser lyckas sakta men säkert förvandla den initiala reaktionen av äckel och avsky till att vinna sympati för karaktären. Vinner han en Oscar? 

Titeln för filmen syftar på Herman Melvilles novell Moby Dick som nämns flera gånger i handlingen. I boken har en sjöman seglat iväg för att hämnas en val som skadat honom och tagit ett ben vid en tidigare seglats. Nu går han med en protes. Ytterligare en koppling till utmaningar med kroppen här alltså. 

Falskhet

Det blir en deprimerande, känslosam, tragisk historia om misantropiska personer som känner ett hat mot människor och inte står ut med sig själva heller. Samtidigt är de flesta människor omtänksamma och bryr sig om varandra. Är det kanske så att dessa personer egentligen inte hatar andra människor utan mer hatar deras falskhet och lögner? När allt kommer till kritan finns omtanken ändå oftast där. Hatet har då sjunkit till botten. Ett hoppingivande budskap i en tung film.

Göteborg Filmfestival 2023 visade filmen.

IMDb

Svensk biopremiär: 10 mars 2023

Senast uppdaterad 27 oktober, 2023.