Ekens rike

Ekens rike är en hyllning till ett 210 år gammalt träd och biologisk mångfald. Låter det trist och torrt som fnöske? Eftersom trädet huserar ett djurliv fullt av äventyr underhåller filmen ändå så pass att det blivit biosuccé i hemlandet Frankrike. 

Fransk biosuccé om en eks äventyr

När den populära BBC-serien The Hunt (2015) filmade ett rovdjur som tuggade på ett ben, visade det sig att ljudet lagts på i efterhand och kom från selleri. Det går precis lika bra med selleri alltså. Förklaringen är att en mikrofon inte alltid kan placeras tillräckligt nära vilda djur och då får en sk Foley-artist försöka återskapa ljudet. Att lägga till ljudeffekter i efterhand är därför vanligt i naturdokumentärer, men också i spelfilm. Ett lustigt och passande exempel som vi berättat om tidigare är när en svensk ekorre hoppade in i storfilmen Dune. 

I Ekens rike plockas minsta lilla ljud upp från ollon som faller ner mot ekens grova stam och vidare mot marken. Jag kan inte avgöra om ljudet är äkta, men eftersom det är tillräckligt skickligt gjort, låt oss fokusera på viktigare saker.

Djuren som skådespelare

Förstärkta ljudeffekter bidrar ändå till att föra oss djupare in i en berättelse. Här handlar den om ekorren, åkersorkar, nötvivel (skalbagge) och nötskrikor. Alla lever de av just denna ek, som blivit deras hem på det runda klotet. I närheten ligger ett vattendrag. Vinden viner genom löven på ett avslappnande, meditativt sätt. Så skapar filmen en atmosfär som förflyttar oss in i en förunderlig värld. 

Vårkänslor i Ekens rike

Naturdokumentären följer livet runt eken i Sologne från en sommar, via brutala höststormar, snötäckt vinterlandskap och alla vårkänslor, fram till nästa sommar. Mycket hinner hända på bara ett år. Stundtals känns det som värsta äventyret i en kamp för föda och överlevnad. Vardagens sysslor för små och ännu mindre djur innebär all möjlig dramatik ska det visa sig. Eken däremot står som kontrast stabilt genom århundraden och bidrar effektivt både till näring och ett skydd från väder och vind. Inte undra på att trädet i religion, filosofi och kultur ses som en symbol för livet och ett kulturarv.

Även om filmen saknar dialog, bidrar naturliga ljud och rytmisk medryckande musik till dramat. Mest minnesvärt är Dean Martin som sjunger Sway när två skalbaggar finner tycke. Komiskt lekfullt och publikfriande. På andra ställen skapar klassisk musik och opera en mer mäktig stämning. Själv föredrar jag ändå scenerna när naturens egna ljud får skapa en mer intim känsla. 

Känslan är att filmen vid några tillfällen gärna vill få till en specifik scen, mer än att allt bara händer organiskt. Har det någon betydelse om allt inte är helt autentiskt och regissören betraktar djuren nästan som skådespelare? Sånt får vi kanske acceptera om vi ska få en underhållande, lärorik story och komma så här nära vilda djur i ett mindre ekosystem. Se det mer som en film för naturintresserade familjer och unga.

Vi kan vara säker på en sak

Så fort det kommer en ny film om djur så kan vi vara säkra på en sak. Anklagelser om antropomorfism. Det är så klart ett verkligt fenomen att vi människor gärna personifierar djur i fabler och Disney-filmer, men det innebär däremot inte att alla känslor som ett djur kan noteras ha ska avfärdas. Låt oss ta ett exempel. Ser du skillnad på om din hund är lycklig (viftar på svansen) eller livrädd (t ex gömmer svansen mellan benen och sänker huvudet)? Vad fint. Den här filmen påstår inte mycket mer än så. 

Människan figurerar inte alls i filmen. Ingen dialog som sagt, annat än djuren som käbblar och bråkar en del med varandra om mat. Det öppnar upp för våra egna tolkningar och funderingar kring vad som händer. Inte heller syns eller sägs något om skogsskövling, naturkatastrofer eller klimatförändringar. Hoten från människan mot skogen och dess liv känner vi redan till. Här får vi istället en inblick i varför vi ska bry oss om en gammal ek. 

Intensivt letande

Ofta dröjer det inte länge i naturfilmer innan något rovdjur efter intensiv jakt slitit tag i ett annat djur och våldsamt river blodiga kroppsdelar i stycken för att äta. Så inte i denna film, vilket faktiskt känns befriande. Tanken är att filmen ska nå ut till barn. Samexistens är något vi gärna vill lära våra yngsta, sen praktiserar vi inte det alltid själva. 

Ja, vilda djurs liv kan vara väldigt brutal, men till skillnad från vad många naturfilmer förmedlar, faktiskt inte hela tiden. Rovdjurens jaktförsök misslyckas dessutom för det mesta. Jakten på mat saknas inte i Ekens rike, men det sker främst i form av ett intensivt letande efter ekollon gömda under löv som fallit till marken. Alla tycks livnära sig på dessa små nötter och skattjakten är intensiv. Ekorren vill ha tag på ollonen så klart, men det vill också åkersorken och nötskrikan. 

Fotot i Flyttfåglar

Regissören Laurent Charbonnier har tidigare stått för fotot i den oscarsnominerade och populära dokumentären Flyttfåglar (2001). Vad som fascinerade med den filmen var att vi fick flyga med jämsides med fåglarna, tack vare en då ny kamerateknik. Ekens rike följer kort några flyttfåglar från marken som passerar eken på hög höjd i en snygg passning till den tidigare filmen. 

Ekens rike är också den tekniskt avancerad när kameran hänger med djuren på ett spektakulärt sätt. Vi är dock mer vana vid vad naturfilmer kan bjuda på för fantastiska visuella upplevelser idag. Därmed har kraven ökat. Ofta brukar fokus ligga på mer exotiska djur som vi inte träffar på våra breddgrader. I den här filmen är det djur som vi kan finna i den egna trädgården, närmaste park eller åtminstone skog. 

Betongdjungeln utanför

Under eftertexterna presenteras några av djuren som filmen följer, dock tyvärr enbart med franska och latinska namn. Jag är varken ornitolog eller biolog, men jag noterade följande djur under filmen som jag hoppas är korrekta: skäggdopping, kungsfiskare, tornuggla, duvhök, bäver, rödhake, ekorre, nötvivel (skalbagge), rådjur, dovhjort, nyckelpiga, åkersork och vildsvin. Några fel? Upptäckte du andra djur? Hör gärna av dig nedan.

När jag är på väg ut ur biosalongen till den grå betongdjungeln utanför surrar mobilen. En nyhetsnotis har precis publicerats om att världens äldsta träd har gått av. Inget som vanligtvis skulle fånga mig, men nu väcks ett intresse. Granen Old Tjikko i Fulufjällets Nationalpark är 9500 år gammal. Tung snö och hårda stormar hade gjort att toppen gått av, men trädet ska enligt en expert klara sig.

En podcast-serie på franska som förklarar mer finns att lyssna på här.

Filmen hade biopremiär i Frankrike den 23 februari 2022, där den gjort succé och spelat in över 3 miljoner euro.

Dokumentär
Originaltitel: Le chêne
Land: Frankrike
IMDb

Senast uppdaterad 28 december, 2023.