I nöd och lust

Jean och Edith är gifta och på ytan verkar allt perfekt. Han är borgmästare i en liten gemytlig stad. Men så ska allt förändras över en natt. Catherine Frot (Doften av rosor) och  Fabrice Luchini (Framtiden är vår) spelar huvudrollerna i denna franska komedi av Tristan Séguéla om könsdysfori.

I en slumrig fransk småstad har den äldre konservative borgmästaren Jean (Fabrice Luchini) bestämt sig för att söka omval. Han känner till att frun Edith (Catherine Frot) verkligen inte är med på noterna. Första matchen blir därför att övertyga partnern. Under en lunch på stan serverar frun själv en nyhet för honom som ska skaka om förhållandet. Edith meddelar nämligen att hen alltid känt sig som en man. Han tar det till en början som ett udda skämt, men sakta börjar verkligheten sjunka in.

Förändringens tider

Politikern Jean kan ana sig till att förändringens tider blåser med bland annat krav på närvaro i sociala medier. Motvilligt går han med på att spela in en video med krystad matlagning i hemmet. En yngre förmåga verkar kunna hota honom i valet. Kan den gamle gubben möta utmaningarna från väljarna, motståndaren och inte minst partnern som vill vara man? 

Komedier i poltiska miljöer brukar kunna underhålla, möjligtvis för att ingen gillar politiker. Speciellt skojigt blir det om det sker i riktigt rasande tempo, som den hysteriska In the loop. I nöd och lust försöker också skruva till det och försätta politikern i en omöjlig sits, med hemligheter som absolut inte får avslöjas för väljarna innan valet. Tempot i denna fars är dock trots tappra försök för lågt och stressen uteblir därmed. Det blir småskojigt ibland och visst förklaras transpersoners verklighet på ett föredömligt sätt under några scener. Men det känns lite för snällt, tillrättalagt och inte så speciellt vågat i slutändan ändå. Antagligen för att de gamla skickliga skådisarna ska locka en äldre publik, som i sin tur ska få några skedmatade moralkakor.

Nej, se James Acaster roasta transskämt istället. 

Senast uppdaterad 28 december, 2023.