På bio nu, Recensioner

Jorden vi ärvde

Jorden vi ärvde - Pierre och Claire

Veerle Baetens och Guillaume Canet i filmen Jorden vi ärvde. © Njutafilms

Betyg 2/5

Pierre Jarjeau (som spelas av franska stjärnan Guillaume Canet) är 25 år när han återvänder till familjegården från en spännande tid som cowboy i Wyoming, USA. Han är tillbaka tillsammans med sin fru Claire (belgiska Veerle Baetens) för att köpa gården Les Grands Bois av sin far. Lyckan är inledningsvis nästan total i Jorden vi ärvde. 20 år senare har både familjen och gården växt. Alla sliter tillsammans för att få gården att gå runt ekonomiskt.

Jorden vi ärvde är en verklighetsbaserad berättelse som gjort oväntad succé på bio i Frankrike med över 2 miljoner biobesökare. Regissören Edouard Bergeon berättar med filmen sin egen familjehistoria. Det är en välspelad, känslosam och tung historia om bönders utmaningar i en snabbt föränderlig värld. 

Den romantiska bilden av ett fritt liv som bonde har fått sin törn under senare år. Naturen är magnifik även i denna film, med öppna fält i vackert motljus, men kampen för överlevnad gör det till ett hårt slit med begränsad fritid. 

Ska familjegården försöka satsa på att utöka verksamheten? Är det enda vägen till att bli lönsam? Storskalighet. Eller är det dags att ge upp? Finns det något alternativ? 

Pierres pappa är inte positiv till expansioner och automatisering utan hävdar bestämt att det bara gäller att jobba hårdare i svåra tider. Precis som han själv gjorde under krig och problematiska skördeår. Frågan är om det är lösningen även i en ny tid, med nya utmaningar. Pierre och resten av familjen jobbar dessutom redan hårt. 

Pressen tilltar från alla håll och dramat intensifieras. 

Utmattad av Jorden vi ärvde

I en scen ligger en utmattad Pierre omringad av ett hav av tusentals tätt packade kycklingar i en stor gård. Scenen försöker skapa sympatier för den utmattade bonden. Samtidigt precis intill honom och tydligt i bild pockar unga kycklingar i dåligt skick på uppmärksamhet. Någon som bryr sig? 35 dagar gamla tvingas kycklingar hänga upp och ner för att sänkas ner i ett elektriskt vattenbad och sedan få halsen avskuren.

Som kontrast till denna scen kan vi ta Spike Lees 25th Hour där en man (spelad av Edward Norton) räddar en hund i en inledande scen. Instinktivt får vi sympatier för denna karaktär, istället för att ha mer blandade känslor för Pierre i Jorden vi ärvde.

Etiska problem

Etiska problem med djurhållning är varken den här filmen eller bonden Pierre speciellt intresserad av att utforska. Går det att bry sig om både bondens ansträngda ekonomi och djurens öde? Självklart. Tyvärr glömmer filmen bort djuren som offer i denna sorgliga historia.  

Utbud och efterfrågan gör att det kanske är kunderna i matbutiken som på något sätt är boven i detta drama. Du som konsument alltså. Eller är det industrialiseringen av jordbruket som skapat denna situation? Allt större jordbruk? Politiska beslut? Bankernas lån? Igen är filmen inte nyfiken på orsaken till problemen, vilket till slut blir lite frustrerande. Det hade kunnat bli en djupare grävande berättelse om något större. Men nu står vi istället och stampar i samma mylla utan att ha blivit speciellt mycket klokare än att det är jobbigt att vara bonde.

Tips på annan film om jordbruk: Vårt dagliga bröd

Genre: Drama
Originaltitel: Au nom de la terre
Internationell titel: In the name of the land
Regi: Edouard Bergeon
Manus: Edouard Bergeon, Emmanuel Courcol
Skådespelare: Guillaume Canet, Veerle Baetens, Anthony Bajon, Rufus, Samir Guesmi
Längd: 1 timme 43 minuter
IMDb

2 Kommentarer

  1. Gabriel Ekman

    Låter som att det är en djurrättshuligan som bedömt filmen här. Djurens välmående går hand i hand med djurägarens. En kriminell stat som medvetet slår ut småskalighet skadar både djur och djurägare. Man är en idiot om man inte kan koppla ihop detta I filmen eller också är man en ”kaffe latte kritiker boende på Söder i Fjollträsk”!

  2. Kommentar av inläggsförfattaren

    Peo

    Hej Gabriel!

    Om du är den du utger dig för att vara så råkar Google avslöja att du är fågelskådare och aktiv i en organisation som “ska verka för fågelskydd”. En fågelskådare som alltså samtidigt tycker att det ligger i fåglars (kycklingars t ex) bästa intresse och välmående att dödas unga, bara några få dagar gamla. Fåglar som normalt kan bli 10 år gamla.

    Hey Google, vad är kognitiv dissonans?

Lämna ett svar