Maybe I do

Regi • Michael Jacobs
Med • Diane Keaton • Richard Gere • Susan Sarandon • William H. Macy • Emma Roberts • Luke Bracey
Längd 1 time 35 min

Stjärnspäckad rom-com som fördjupar sig i den eviga frågan om giftermål verkligen är en så bra idé. Michelle har en tydlig bild om att det är dit hon vill. Partnern Allen tvekar om det kommer innebära lycka eller fördärv. Han trivs bra som det är.

Det börjar oväntat bra

Humor och kemi mellan karaktärerna är två rimliga måttstockar att bedöma en romantisk komedi på. Maybe I do har egentligen varken det ena eller det andra. Det börjar dock oväntat bra. En scen lär få svenskar att dra på smilbanden, utan att jag ska avslöja mer än så. Efter det blir det krystat, mycket snack och lite verkstad. Dessutom har jag svårt att se att det finns något att skratta åt alls. Det känns lite sorgligt att se dessa skådespelare kämpa på trots att de rimligtvis insåg det hopplösa i detta projekt.

90-talet är tillbaka och med det spås romantiska komedier ta över biosalongerna i år. Kan Maybe I do leva upp till denna genres hype? Michael Jacobs har skrivit manus och regisserat en romantisk komedi som verkar löst besläktad med en tv-serie han skrev på just 90-talet. Den heter Maybe this time. Jag har inte sett den komediserien, men titeln är för slående lik för att vara en slump, eller? Nu gör iallafall Jacobs långfilmsdebut som regissör med denna film. Med sig har han av någon märklig anledning lyckats locka en rad gamla skådespelare som Susan Sarandon, Richard Gere, Diane Keaton och William H Macy. Tunt med jobberbjudanden i denna ålder får vi anta. Susan Sarandon försöker iallafall ha skoj själv genom att skruva till karaktären en aning. Det unnar jag henne.

Stel och styltig dialog

Efter en udda händelse på ett bröllop som Allen (Luke Bracey) och Michelle (Emma Roberts) är gäster på, kräver hon att han vågar ta steget full ut. Att gifta sig. Annars har hon fått nog. Han ser hur föräldrarnas äktenskap inte är lyckligt och vill undvika att hamna i en liknande situation. Föräldrarna är otrogna och deras äktenskap är kärlekslöst. De verkar ha fastnat i jobbiga samtal om varför. Och det får vi lida för, i en plågsamt stel och styltig dialog.

Ångest inför äktenskap grundat i föräldrarnas olyckliga relation är inget direkt nytt på film. Visst är det ändå ett intressant ämne. Här känns dock regi och manus väldigt klumpigt genomfört. Om du mot förmodan orkar hålla intresset uppe och lyssna på replikerna går det att hitta några enstaka finurligheter. Generellt är det dock väldigt segt.