Pamfir

Ukrainska regissören Dmytro Sukholytkyy-Sobchuk lyckas få till en skakande samhällskritik i debutfilmen Pamfir från 2022. Pappan Pamfir kommer hem efter hederligt jobb i Polen, men finner sig snart i ekonomisk knipa. Göteborg Filmfestival visade filmen 2023 och den finns nu att se på streamingtjänsten Draken Film. 

En ukrainsk klippa i gungning

Pamfir är ukrainska för sten och ett smeknamn för pappan (Oleksandr Yatsentyuk). Ska vi tolka det som att han är stabil och en klippa? Frun Olena (Solomiya Kyrylova) vill att han stannar kvar i den lilla byn och inte ger sig iväg långa perioder på jobb utomlands mer, även om det genererar säkra pengar. Tonårssonen Nazar (Stanislav Potiak) är av samma åsikt som mamman. Men så hamnar familjen i en oväntad ekonomisk knipa och goda råd är dyra. Med en småkriminell bror och en bakgrund som smugglare ser Pamfir bara en väg ut. Eller Leonid som han egentligen heter. 

Vi känner igen en del i tema, mystik och även idén med traditionella masker från en rumänsk film som gick upp på bio tidigare i år, RMN – Kall vinter. Även där handlar det om en fader-son relation, ett litet samhälle som befinner sig i ekonomisk kris, våld och korruption. RMN är ännu starkare än Pamfir, men den senare har sina förtjänster. Anledningen till att de båda filmerna påminner om varandra kan också ha att göra med att händelserna i denna ukrainska film är lokaliserad till gränsbergen mot just Rumänien i västra Ukraina. Regionen kallas Bukovina. 

Pamfir bär ett brinnande hus på sin rygg

Att se en allegori för det Ukrainska samhället är extra intressant med tanke på vad som händer där. På den snygga postern för filmen bär Pamfir ett brinnande hus på sin rygg. En del sådan symbolik är tydlig under filmen, medan annat möjligtvis är sådant som bara personer från Ukraina fullt ut kopplar.

Filmen handlar dock inte om kriget, utan utspelar sig i en tid innan alla dessa tragiska händelser som vi följt via nyheterna efter Rysslands invasion. En tid som i stor utsträckning också präglades av diverse utmaningar. Politiskt instabilt och med en hel del korruption på olika samhällsnivåer. Därmed var det också då en tuff ekonomisk situation för vanligt folk. 

Med en visuellt imponerande stil i långa scener med snygga kameraåkningar flyttar vi in i en annan värld. En plats och tid där hårt arbete inte alltid lönar sig. Det finns genvägar att gå för den som är villig att ta riskerna. Pamfir har dock tänkt lämna det livet bakom sig och jobbar på hårt för det. Han fixar en brunn i byn. Ett tungt, lerigt och otacksamt jobb. Så kan han överleva i byn utan att behöva lämna fru och barn. Men plötsligt är olyckan framme. Det han försökt bygga upp blir raserat över en natt. 

Religionen är en del av makten i byn, polisen är så klart korrupt och ska du smuggla finns det redan revir som pinkats av konkurrenter. Med andra ord Pamfir har oddsen emot sig.

Mystiken

Film generellt är som starkast när en protagonist brottas med etiska beslut med avgörande konsekvenser. Extra laddat blir det när ekonomiskt utsatta inte tycks ha något val. Här finns givetvis Pamfirs styrka. Spänningen tilltar också med mystiken som filmen presenterar tillsammans med lokala traditioner och det ockulta under en festival som kallas Malanka. 

Det här är en brutal film med skickliga skådespelare. Vi kan ana oss till att Ukrainas turistorganisation inte sponsrat filmen, för det är inte mycket som lockar en dit efter att ha sett filmen. Men berättelsen om Ukraina är något vi tar med oss och jag ser fram emot regissörens nästa film.