20 dagar i Mariupol

I en pulserande dramatisk dokumentär skildrar fotografen Mystylav Chernov första 20 dagarna av Rysslands attack mot den strategiskt viktiga hamnstaden Mariupol. Stockholm Filmfestival visar filmen som har goda möjligheter till en Oscarnominering. SVTPlay visar filmen till den 25 november 2026.

Sista humanitära korridoren ut stängs

En svårt skadad gravid kvinna blir utburen med livshotande skador från ett sjukhus bombat av Ryssland. Mystylav Chernov från AP filmade det mest kända videoklippet från Mariupol. Klippet sprids till nyhetsredaktioner runt om i världen. Här i filmen får de korta klippen vi känner igen ett större sammanhang.

Ryska styrkor kommer närmare stadens centrum för varje dag och situationen är hopplös. Med sig har han stillbildsfotografen Evgeniy Maloletka och producenten Vasilisa Stepanenko. Trion är de enda journalisterna kvar i staden efter det att den sista humanitära korridoren ut har stängts. De har filmat viktigt material som världen måste få se, men det är mer eller mindre omöjligt att få någon vettig internetuppkoppling i staden. Ibland lyckas han ändå få ut några sekunder. Ryssarna kommer förstöra materialet som journalisterna ännu inte lyckats sprida om de får chansen. 

Försvaret

Situationen inom det uppmärksammade stålverket Azovstal är inte en del av filmen, som istället främst berättar om dramatiska händelser runt flera sjukhus i staden. 

Självförsvar. Det enda våld som är accepterat i civiliserade samhällen är när det sker i självförsvar i en extrem överlevnadssituation. Strax innan han inleder invasionen använder Putin detta ord. Han påstår att den “speciella militära operationen” är nödvändig på grund av självförsvar. Det finns inget annat ord som skulle rättfärdiga våld mot brödrafolket i Ukraina. Lögnen är inte trovärdig. Ingen beskriver den egna krigsmakten som en enda stor mördarmaskin, utan som “defence” och “försvarsmakten”. Skillnaden är att Putin verkligen använder sin makt till att attackera, invadera, annektera och inte minst mörda civila. Krigsbrott efter krigsbrott. 

Omskakande och obehaglig

Några som precis nätt och jämnt överlevt en raketattack och flyr för livet blir irriterade när Chernov ställer frågor. Andra är djupt traumatiserade och har panik. Ukrainska soldater vill till en början helst inte att han filmar. De är nervösa och han beskriver de unga männen som blyga.  Läkare och poliser ber om att få säga några väl valda ord rakt in i kameran riktade till ryssar. Sjuksköterskorna jobbar med tom blick, tröstar och gråter om vart annat. 

Kameran följer med i ambulanser, in på sjukhus och ner i källare som unga och gamla flyr till i brist på skyddsrum. Chocken, paniken och frustrationen lägger sig aldrig. Ansiktena skvallrar om att de befunnit sig i helvetet på jorden längre än de orkat med. Det är en fruktansvärd brutalitet. Bomber träffar bostadsområden med höghus och allvarligt skadade anländer till sjukhuset i en strid ström. Specialskriven musik av Jordan Dykstra förstärker den ödesmättade stämningen. 

20 days in Mariupol är en omskakande och obehaglig film. Små sårade barn bärs in till sjukhuset av desperata föräldrar. Hjärtskärande minuter som upprör och inte går att skaka bort.

Syftet med invasionen

Det finns inget rättfärdigande för det Putin rullar igång i och med invasionen. Vad var syftet? Med stor sannolikhet hade han hoppats att ta över hela Ukraina genom en överraskningsattack riktad mot Kiev och de styrande där. Antagligen för att installera en lydig ledare som t ex Ukrainas korrupta fd ledare Viktor Yanukovych. När den planen misslyckades verkar Putin riktat in sig på huvudmålet för hela invasionen, nämligen att säkra Stillahavsflottan i Krim. Där står kriget och stampar just i detta nu sedan en tid tillbaka. Flottbasen är dock under viss raketbeskjutning från Ukraina, vilket gör att Ryssland fortfarande inte säkrat Krim och försörjningen dit via Donbas. 

När tar vansinnet slut?