Everest: The Other Side är dokumentären som tar skidalpinism till en ny overklig nivå. Det äkta paret och elitidrottarna Jim Morrison och Hilaree Nelson drömmer om att bestiga världens högsta berg, men med en twist som gör det till en ännu tuffare utmaning. Bakom filmen står teamet som gjorde Oscarsbelönade Free Solo.
Planen för expeditionen är att ta sig upp på den svåraste sidan – den norra. Endast ett fåtal har tidigare lyckats ta sig upp denna väg, medan tusentals nått fram (och en mängd förolyckats) på södra sidan. Som om det inte vore nog vanskligt planerar de också att sedan åka skidor tillbaka ner för hela branten. Ingen har varit tillräckligt galen för att våga sig på det tidigare.
Här kommer en otrolig men verklig berättelse om hur människan fortsätter pusha gränserna för det möjliga i strid med naturens brutala krafter. Oscarsbelönade regissörerna Jimmy Chin och Elizabeth Chai Vasarhelyi ligger även bakom hyllade dokumentärerna Free Solo och The Rescue, liksom långfilmen Nyad. Paret är också själva helt inne i denna värld av extremsportare. Det är en förutsättning för att vi ska komma så här nära huvudpersonerna Jim och Hilaree även uppe på bergen. De träffades via sporten och blev blixtförälskade i varandra. Tillsammans ska de försöka nå den absoluta adrenalinkicken – och Everests topp.
Listan på riskerna för detta äventyr är lång. Förutom det uppenbara med fallhöjden kan vädrets makter ställa till det, syret är tunt och lavinrisken påtaglig. Dessutom påverkas omdömet när utmattningen tilltar. Bara ett fåtal dagar om året anses vädret vara någotsånär ok för att det överhuvudtaget ska gå att utmana ödet och försöka nå hela vägen upp och ner igen.
Hisnande vackert
Everest: The Other Side har producerats av National Geographic och visar upp Nepals hisnande vackra snötäckta bergslandskap. Så det finns definitivt en poäng i att se Everest nu när den går upp på bio och inte invänta streaming. Imax-versionen har jag inte sett, men det kanske är ett alternativ också för den som gillar det formatet.
Det som vi som åskådare känner i form av tveksamheter och kanske ren och skär ångest är något som regissörerna inte fullt ut verkar kunna relatera till. Antagligen är de för involverade i subkulturen för att med öppna ögon se hur mörkt och oansvarigt det här framstår för oss andra. Tanken slår en vad Werner Herzog skulle göra för film av dessa händelser. Eftersom de alla är nära vänner får vi ändå lära oss mer om parets drivkrafter och tankar kring riskerna. När vi närmar oss slutet har vi också börjat förstå, även om risktagandet fortfarande framstår som etiskt tvivelaktigt.
Svettigt i biofåtöljen
Det ligger nära tillhands att ifrågasätta denna typ av projekt som en helt oansvarig gigantisk egotripp. Med tanke på alla liv som påverkas om något skulle gå snett har filmen fått viss kritik. Hilarees unga barn väntar hemma, de lokala medhjälparna för expeditionen drar ett tungt lass och bakom kameran finns viktiga experter i filmproduktionen. Några ifrågasätter under expeditionens gång också beslutet att försöka sig på detta trots de uppenbara riskerna. Men som vi fått lära oss från andra filmer i genren – för extremsportare är de orimliga riskerna en nödvändig del av kicken. Utan den, vad är poängen liksom? Vad har du då för tam historia att berätta för vännerna när du utmattad kommer hem? Vi med någon form av riskaversion intakt får det svettigt i biofåtöljen.
Du som har varit uppmärksam noterar att äventyret är starkt kopplat till ett visst klädmärke, som förekommer under filmen. Norra sidan är nämligen varifrån The North Face fått sitt namn.
Jag njuter förutom av scenerna från världens topp även av en av mina favoritplatser Lake Tahoe, där vi följer en del av teamets förberedelser. Paret Jim och Hilaree hade under tiden för expeditionen annars sin bas i Telluride i Colorado. Vintersportorten är också ett mecka för alla som älskar film, genom den välbesökta filmfestivalen där. Det var så klart där filmen hade sin USA-premiär i september efter världspremiären under Venedig Filmfestival någon dag tidigare.
Lämna ett svar