Wild horse nine

Regi • Martin McDonagh
Manus • Martin McDonagh
Med • John Malkovich • Sam Rockwell • Steve Buscemi • Tom Waits • Parker Posey
1 timme 56 min

Wild horse nine är en ny mäktig fullträff från Martin McDonagh efter succén med The Banshees of Inisherin. Med en John Malkovich i högform som den äldre CIA-agenten Chris får vi en av årets starkaste filmer. Inför Pinochets USA-stödda kupp 1973 i Chile drar två amerikanska CIA-agenter till Påskön (Rapa Nui) för ett sista uppdrag tillsammans. 

McDonagh spinner vidare på temat med starka men infekterade vänskapsband från debuten In Bruges (2008) och senast med The Banshees of Inisherin (2022). I denna mörka komedi är det två spioner som går varandra på nerverna. Den äldre agenten Chris med vissa minnesluckor och utan filter spelas förträffligt av Malkovich. Det är den mest imponerande och underhållande insatsen från honom sedan Spike Jonzes I huvudet på John Malkovich för mer än ett kvarts sekel sedan. Mycket talar för en Oscarsnominering. Ett pris den legendariske 72-åringen inte vunnit tidigare.

Inte avslöja hemligheter

Lee (Sam Rockwell) befinner sig mitt i karriären och kämpar intensivt med att få den äldre agenten att inte tappa greppet helt och avslöja några hemligheter. Kvar på fastlandet befinner sig den allt mer upprörda lokala CIA-chefen MJ – mästerligt spelad av Steve Buscemi. Han försöker få kontroll över sina vilda män på distans. Samtidigt är förberedelserna inför militärkuppen långt gångna i huvudstaden Santiago. Hemma i USA väntar Lees fru Margie (Parker Posey) på att han någon gång ska ta sig hem så hon slipper vara otrogen. Vilda hästar betraktar händelserna från de gröna kullarna med förundran. Vad pågår?

Ännu en ö alltså med en infekterad konflikt mellan vänner och en betydligt större mellan socialister och fascister som fond i fjärran. Den avlägsna chilenska Påskön mest känd för sina stora statyer med gigantiska huvuden – moai – ger extra tyngd till dessa uppblåsta manliga egon. Män som klampar in utan hänsyn till historia eller andra människor. 

McDonaghs främsta vapen är en underhållande bitsk och mörk humor kombinerad med en dysfunktionell men ändå ömsint nära vänskap som byggts upp under åren. Storyn är inte fullt lika chockerande som i The Banshees… men du sitter ändå på helspänn kring vad dessa karaktärer ska hitta på härnäst. 

Underhållande trio

Chris reflekterar över den våldsamma karriären och är medveten om att han någonstans längs vägen blivit avtrubbad av allt dödande han varit en del av som agent. Varför var han inte mer omtänksam? Han har på ålderns höst insett att han egentligen inte ens vill göra en mal förnär. Karaktärerna brottas med den egna skulden i allt som hänt. Har de något samvete? Och den eviga frågan för allt som rör CIA, vad hände egentligen i Dallas? Malkovich har undersökt den frågan i teaterpjäsen Libra som han själv regisserade under 90-talet. Ett lämpligt val alltså att låta honom ta hand om huvudrollen här.

McDonagh bygger varsamt upp den här historien till en formidabel avslutande tredje akt. Sevärt blir det inte minst för den underhållande trion Malkovich, Rockwell och Buscemi, men också för vyerna där bland de stora huvudena (och moai-statyerna) på Påskön. 

Vad titeln står för avslöjar varken filmen eller regissören i intervjuer så det är fritt fram att spekulera. En möjlig tolkning är att människan strävar efter att få vara fri som vilda hästar, istället för agenter som företräder någon annan och andra intressen. Medan siffran nio i grekisk mytologi står för fulländning. 

Stockholms filmfestival 2026 visar Wild horse nine.