Filmfantasternas tid är nu

27 januari inleds Göteborgs Filmfestival 2006 och som vanligt är det ett mycket stort utbud filmer från världens alla hörn det bjuds på.

Så, då var den snart här igen. Den kära gamla vännen. Filmfestivalen. Och i år bjuder den i vanlig ordning på en färggrann cocktail som garanterat innehåller någonting för alla.

Fokus ligger på kanadensisk film, och då med dragplåstret “C.R.A.Z.Y” (fotot ovan), men det är väl egentligen en sanning under modifikation. För minst lika mycket ansträngning från arrangörernas sida verkar ligga bakom samtliga kategorier.

Är du intresserad av musik kan du exempelvis passa på att gå på Johnny Cash biografin Walk the line, med Joaquin Phoenix porträtterandes countryikonen. Eller varför inte George Michael dokumentären ”Gonna Miss Me”. Men vill du kanske bara lyssna på lite skön musik och samtidigt skåda en världspremiär ligger Infinite Mass Amir Chamdins debutfilm Om Gud vill (fotot intill) nära till hands. Ingen mindre än Cardigans Nina Persson spelar huvudrollen och bidrar även med nykomponerade låtar.

Och svenska filmer finns det gubevars gott om på festivalen, närmare bestämt bortemot alla som visats under föregående år. Däribland Guldbaggenominerade Zozo, Ninas resa och Mun mot mun. Men även Gösta Ekmans förvirrade svansång ”Asta Nilssons sällskap” och Andreas Wilsons första film sedan genombrottet med Ondskan, nämligen Den Utvalde. En film som även Ingmar Bergman favoriten Julia Dufvenius är med i.

Just Bergman må ha pensionerat sig från regissörstolen, men än har den briljante stofilen en del att säga till om. Och vad vore egentligen en filmfestival utan Sveriges alldeles egna demonbesatta Oscarsvinnare? I år har han valt ut fem filmer som influerade honom som ung. Bland annat Victor Sjöströms ”Mästerman” från 1920. Så vill du få lite retrofeeling är det bara att nosa dig fram till Bergmans stumfilmsfavoriter. Samtliga visas på Aftonstjärnan – passande nog Göteborgs äldsta biograf.

Och hela staden verkar för övrigt krylla av biografer under den stora filmveckan. Teatrar blir till biografer, studenternas kårhus likaså. Draken, Folkteatern, Pustervik, Hagateatern, Hagabion, Handels, Capitol, Atalante, Kåren, Royal, Stadsbiblioteket, Chalmers och så till sist då Aftonstjärnan. Och där på stjärnan ska jag för egen del inleda mitt filmfestivaläventyr. Med ”Iron Island”, en iransk film av Mohammad Rasoulof.

Ja, utbudet är sannerligen så stort att det nästintill inte är övergreppbart. Känner du till exempel för att specialstudera gaygenren, som tycks vara på starkt återtåg efter några år på dekis, kan du smita in på visningen av den kritikerhyllade Transamerica, med Desperate Housewives stjärnan Felicity Huffman spelandes en transexuell man.

Sedan har vi någonting som inte vanligtvis återfinns på filmfestivaler i någon större utsträckning – sportfilmer – men även det går att finna om man letar. Dokumentären ”The Other Cup” följer Argentinas fotbollslandslag för hemlösa och deras resa till Sverige och Göteborg, där VM för hemlösa arrangerades 2004. Och när man pratar Argentina och fotboll är det svårt att inte komma in på det halvt om halvt förfallna geniet med ”Guds hand”, Diego Maradona. I dokumentären ”Loving Maradona”, som även den visas under festivaldagarna, kan du bevittna hela hans liv.

Men är du kanske inte så mycket för att berika ditt liv med de lite ovanligare, smala filmerna, då finns en hel del för dig med. Du kan förslagsvis traska in på de svenska premiärvisningarna av Steven Spielbergs München, George Clooneys Good night, and good luck (fotot intill) eller Michael Winterbottoms komedi ”A Cock and Bull Story”.

Så om du har gått och varit orolig för att en vecka av tristess låg runt hörnet – sluta gräm dig och leta istället upp programmet för den 29:e göteborgska filmfestivalen i ordningen. Börja sedan beställa biljetter, för mellan 27 januari och 6 februari hinner man se en hel del filmer. Och uppleva en hel del verklighetsflykt.

Skribent: Anders Gustavsson

Göteborg Filmfestival