Hélène & Mathieu

Vicky Krieps (Phantom Thread) är just nu dubbelt aktuell i två huvudroller på Göteborg Filmfestival. I Hélène & Mathieu spelar hon en mindre glamorös roll än drottningen i det mer uppmärksammade kostymdramat Korsett. Här spelar hon skickligt och intimt en svårt lungsjuk kvinna som kämpar med hur hon ska hantera döden och relationen till en pojkvän som hon älskar.  

Hélène (Vicky Krieps) känner sig inte pigg på att följa med pojkvännen Mathieu (Gaspard Ulliel) till gemensamma vänners middag. Han lockar med henne ändå till slut. Hon är allvarligt sjuk och försöker hantera situationen och relationer till andra på bästa sätt. Men det är svårt. På ett möte med läkaren får hon veta att det finns chans till en dubbel lungtransplantation. Det är dock mycket riskfyllt och först måste en donator hittas. 

Metodiskt och lugnt skapar regissören Emily Atef ett gripande och intimt franskt drama som nästan får en att tappa andan. Ett nära porträtt växer fram av två individer som verkar älska varandra men som ändå drar åt lite olika håll när en svår sjukdom kommer emellan. 

Frisk luft

Hélène söker svar på sina funderingar om döden på nätet och råkar hitta en blogg där en man (Bjørn Floberg) i Norge beskriver sin egen sjukdom med foton från sin vardag. Tillsammans kan de prata om sådant som de levande inte riktigt förstår. Hon upplever en viss irritation med att pojkvännen Mathieu (Gaspard Ulliel) inte längre hänger med i hennes funderingar. Kväver han henne med krystad optimism precis som sjukdomen gör rent fysiskt? Han är ändå omtänksam och vill väl. I en tuff situation kämpar han med hur han bäst tar hand om henne och sig själv. Kontakten med norrmannen får henne att vilja ta sig till frisk luft i fjordarnas och lusekoftans förlovade land. 

Vicky Krieps är helt fantastisk som Hélène och Gaspard Ulliel levererar också en mycket stabil rolltolkning av en lätt desperat partner.

Att göra film av en döende är inte det lättaste. Hélène & Mathieu är väldigt finstämd och träffar helt rätt från stora funderingar om livet och döden till mindre detaljer om närhet. Den gör det genom att inte stressa fram något utan låta känslor och funderingar sakta bygga berättelsen om vår existens. Hur leva livet när det sakta rinner bort från oss?

Betryggande

I drömsekvenser ligger hon i havet med måsar ovanför, under en solig dag. Känner hon att hon drunknar eller är det hennes happy place? Det senare. Hon längtar efter bad, hav och vatten, men flyga det har hon aldrig gillat. Så det blir en lång tågresa till Norge istället. Den mäktiga naturen i Norge upplevs som trösterik och betryggande, trots att naturens krafter nu på ett skoningslöst sätt har stöveln tryckt mot hennes hals. 

Döden kan komma plötsligt och utan att vi får möjlighet att fundera och planera. Tragiskt blev det så för Gaspard Ulliel som spelar Mathieu i filmen. Han avled förra året efter en skidolycka i Frankrike. Denna film blev en av hans sista roller.