Saint Omer

En ung författare vid namn Rama blir nyfiken på ett uppmärksammat rättsfall där en mamma dödat sitt unga barn. Regissören Alice Diops långfilmsdebut placerar på det sättet ett alter ego i berättelsen. Hon närvarade själv nämligen 2016 på den verkliga rättegång som filmen Saint Omer bygger på. 

Tankeväckande om kvinna som begått otänkbart brott

Hur kan man sjunka så lågt att man dödar sitt eget lilla barn? Ett brott som är otänkbart, men ändå så händer det ibland. Dottern i denna berättelse var bara 15 månader gammal när hon dog vid kusten. I den nordliga franska staden Saint-Omer ska domstolen försöka skapa klarhet i vad som egentligen hände och varför. Mamman Laurence Coly står åtalad för det ohyggliga brottet. När hon förs in i rättssalen är hon klädd i ljusbrunt och matchar därmed domstolens massiva träpanel i bakgrunden. Själv ser hon också fram emot att få reda på vad som hänt, påstår hon märkligt nog. 

Alice Diop har tidigare gjort flera uppmärksammade dokumentärfilmer som belyser det franska samhället, som t ex Nous (2021). Denna film är inte direkt likt något annat rättegångsdrama, kanske just p g a erfarenheten från hennes tidigare dokumentärer. Det är inte på ytan fullt så dramatiskt utan mer fokuserat och kräver en del uppmärksamhet av oss åskådare. Ytterst handlar det om moderskap och ett samhällssystem där rasismen vägrat släppa taget. Det sitter i väggarna, även i rättssalen ska det visa sig. 

Välutbildad

Rama (Kayije Kagame) är en välutbildad, lång kvinna som genom reaktioner på det som utspelas hjälper oss att förstå. Hon är liksom den åtalade från Senegal. Laurence Coly (Guslagie Malanda) är också välutbildad och det finns mer som knyter karaktärerna till varandra. Rama känner sig snart därför extra berörd och drabbad av rättegången. 

Den överväldigande bevisningen presenteras lugnt och metodiskt av den kvinnliga domaren. Vi följer spekulationer och märkliga frågor från den manlige åklagaren om t ex varför hon inte intresserar sig mer för sin egen kultur istället för franska filosofer. Frågan nästan golvar både Rama och Laurence. Frustrationen går att ta på, även om de försöker hålla fattningen. Båda deras plågade reaktioner gör att vi förstår att Rama motvilligt allt mer ser sig själv i Laurence. Ju längre rättegången lider börjar hon se på sig själv och samhället med nya ögon. Tanken är att vi ska förstå henne åtminstone, när det antagligen är lite svårsålt att känna med den anklagade. I rättssalen har samhällsproblemen koncentrerats till en begränsad skådeplats så att allt långsamt framträder tydligare. 

Förlist Medea

Den grekiska mytologins drottning Medea dödade sina egna barn och det har Rama tänkt använda i en titel för en kommande bok som hon skriver om detta rättegångsdrama. ”Förlist Medea”. Grekisk mytologi har därmed letat sig in i åtminstone två av denna veckans biopremiärer. Förutom här i Saint Omer, även i det polska åsne-äventyret Eo som är fullpackad med grekisk mytologi. 

Frankrikes Oscarsbidrag

Saint Omer var shortlistad som Frankrikes Oscarsbidrag 2023 i hård konkurrens som alltid i detta fantastiska filmland. Båda kvinnorna gör starka roller, mest imponerande är ändå Guslagie Malanda som spelar den anklagade kvinnan på ett mycket övertygande sätt. Det är sevärt även om det blir en aning utdraget.

Land: Frankrike
Språk: Franska
IMDb

Svensk biopremiär: 24 mars 2023

Senast uppdaterad 27 oktober, 2023.