Skogshuggarens saga

Skogshuggaren Pepe möts av den ena personliga motgången efter den andra under några bistra vinterdagar, men låter sig inte slås ner av det. Likt en stabil fura tar han sig orubbad genom tillvaron. Stoismens Markus Aurelius skulle kunna anteckna och hämta motivation. Finska Skogshuggarens saga av långfilmsdebuterande Mikko Myllylahti är en av årets mest udda komedier.

Pepe är en stillsam medelålders tunnhårig man som jobbar på ett sågverk tillsammans med bästa vännen Tuomas (Hannu-Pekka Björkman). Han spelar kort, äter sin kvällsmat i soffan tillsammans med frun framför tv:n, åker runt i en militärgrön Lada Niva, pimplar och ibland hänger han i Baari. Allt tycks vara välordnat och lugnt i den lilla snötäckta byn, men skenet bedrar.

Under en spelkväll fäller Pepe en tår. Han förlorar på kort tid allt som borde få honom att tappa fotfästet. Marken rämnar omkring honom, men inget kan få honom på fall. Istället tar han det hela som en man. Det vill säga, utan några känsloyttringar förutom då den där oväntade tåren. Lipsill kallas han skämtsamt av vännerna, som vet att han är positivast i gänget. Runt omkring honom är det inte lika stabilt. Finskt vemod blandas med mörk humor och vännen Tuomas nihilism. Men Pepe tar det med ro och säger att allt kommer fixa sig. Är han säker på det?

Det blir märkligare för varje snöflinga som faller under denna kluriga film. Bränder avlöser varandra, Sigmund Freud funkar som komisk kvällslektyr, en synsk performance om döda anhöriga och så klart står det en urdrucken flaska Koskenkorva på middagsbordet. Halvfull skulle antagligen Pepe säga. Går det att få någon ordning på denna story? När vi befinner oss i tredje akten klarnar en del åtminstone. Tror jag. 

Fargo möter Twin Peaks

Surrealistiska Skogshuggarens saga har beskrivits som en blandning av Fargo, Aki Kaurismäki och Twin Peaks. Riktigt på den nivån håller sig inte filmen så klart, men det är säkert ändå smickrande jämförelser för en långfilmsdebuterande regissör.

Den alltid lika fascinerande Aki Kaurismäki (Mannen utan minne) tillhör Finlands absolut mest hyllade regissörer. Det är därför inte konstigt att han till viss del påverkar nya debuterande finska regissörer. Mer specifikt är det estetik och torr humor som känns igen från Kaurismäki i denna film. Poeten Mikko Myllylahti som regisserat gör alltså sin debutfilm. Tidigare har han haft framgång som författare av filmmanus till den starka svart-vita romantiska boxningsfilmen Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv. Myllylahti tog med sig den filmens huvudrollsinnehavare Jarkko Lahti till rollen som den alltid positiva Pepe i Skogshuggarens saga. Och han spelar riktigt bra även här. (Nej, jag vet inte om någon av dessa två förutom namn har anknytning till den klassiska skidorten Lahti. Men det kan säkert någon finsk besökare informera oss om i kommentarerna.)

Mysteriet kring vad filmen försöker säga kan hålla den bästa sjusovare vaken. Frågan är om godnattsagan egentligen är mer snurrig än vad den är sedelärande.

Stockholm Filmfestival 2022 visade filmen.

Drama, Komedi
Originaltitel: Metsurina tarina
Internationell titel: The Woodcutter Story
Regi: Mikko Myllylahti
Skådespelare: Jarkko Lahti, Iivo Tuuri, Hannu-Pekka Björkman
Land: Finland
Språk: Finska
Längd: 1 timme 39 min
IMDb

Svensk biopremiär: 25 december 2022

Senast uppdaterad 11 februari, 2023.