Close

Oscarsnominerade filmen Close är en varm skildring av vänskap mellan två unga tonårspojkar. Léo och Rémis nära vänskap ställs under ett socialt tryck när de börjar på högstadiet. Belgiske regissören Lukas Dhont (Girl) har med sin andra långfilm skapat ett drama om att växa upp som skakar om och berör.

Gripande om unga pojkars nära vänskap

Solen skiner och ett magiskt sommarlov är i full gång. Trettonåriga bästa vännerna Léo (Eden Dambrine) och Rémi (Gustav De Waele) springer lyckliga genom fantastiska krysantemumfält. Föräldrarna driver lantbruk inom blomsterodling. Genom lek och övernattningar hos varandra har kompisarna skapat en mysig liten harmonisk värld för sig själva. Deras vänskap sprider en gemytlig och positiv stämning. I en av filmens många vackra scener spelar Rémi oboe inför Léo som uppmuntrar och tycker att det är fantastiskt. 

Vänskapen mellan pojkarna har utvecklats och blivit extra tight under uppväxten eftersom de bor nära varandra. Något ska dock utmana de oskiljaktiga bästisarna. Högstadiets krav och sociala utmaningar väntar efter sommarlovet. Vi introduceras till denna värld genom en scen som blickar ner på skolgårdens myller av ungdomar. Scenen står i skarp kontrast till deras intima bubbla tillsammans. Close börjar här zooma in på den intressanta skärningspunkten mellan barndom och tonåren.

Obehagligt uppvaknande

Ung vänskap mellan pojkar är ett förhållandevis outforskat tema på film. Stand by me (1986) är ett exempel. Fader-son relation på film är istället tvärtom väldigt vanligt. Här i Close spelar papporna en undanskymd roll, kanske just av den anledningen. Lukas Dhonts film känns annorlunda också genom hur den skildrar socialt tryck baserat på maskulinitet. När dessa pojkar blir tonåringar och börjar på högstadiet kommer nämligen också ett tryck om att bete sig på ett mer maskulint sätt. Fysisk beröring får en helt annan innebörd. En så nära vänskap som deras ifrågasätts av några tjejer i klassen. “Ni är väl ihop? Det syns på er.” 

Pojkarna får i det ögonblicket ett obehagligt uppvaknande med ett tungt grupptryck. Hur kommer det påverka vänskapen? 

Önskan om grupptillhörighet leder Léo till ishockey där han både blir del av ett lag, men också får skydda sig och dölja den egna personligheten bakom en ishockeyhjälm. Har han kompromissat med sig själv för att få bli en del av gruppen? Ishockeylagets gemensamma styrka illustrerar grupptryckets kraft. 

Skapa en egen identitet

Att andra definierar och kategoriserar en utifrån antaganden är irriterande, men speciellt i en känslig period i livet då unga håller på att upptäcka och skapa en egen identitet. Hur den dynamiken påverkar oss som individer är något som filmen lyfter på ett intressant sätt. 

Niobe Way är forskare inom psykologi och har studerat vänskap mellan pojkar från barndom till sena tonår. När Lukas Dhont skapade filmen Close inspirerades han av hennes forskningsresultat. Viktigaste budskapet är väl hur gamla normer om manlighet skapar problem med t ex mental hälsa. 

Pojkarna bjuder båda två på vassa skådespelarprestationer och tillsammans skapar de en stark dynamik. Speciellt minnesvärd är Eden Dambrine som spelar Léo på ett väldigt nedtonat och naturligt sätt. Ingen av dessa två har agerat på film tidigare, vilket gör deras prestationer ännu mer imponerande. Dhont upptäckte Eden på ett tåg av en slump. Vilket fynd! Övriga roller i filmen får inte så mycket speltid, men barnens mammor spelas av etablerade stabila skådespelare. Émilie Dequenne som spelar Rémis mamma gjorde själv filmdebut som ung i Dardenne-brödernas Rosetta (1999).

Stort hjärta

Regissören Dhont är precis som i Girl väldigt skicklig på att berätta en historia som känns äkta och håller en engagerad. Så många oförglömliga scener fastnar på näthinnan. Med stort hjärta och full kraft tacklar filmen ett aktuellt och viktigt ämne. Sevärt!

10 bästa filmerna 2023

Göteborg Film Festival 2023 visade filmen.

Land: Belgien
IMDb