Den blå kaftanen

Marockanska regissören Maryam Touzani är tillbaka efter starka dramat Adam (2019). I Den blå kaftanen låter hon en skräddare i Marocko öppna garderoben. Med från Adam har hon tagit den fantastiska skådespelerskan Lubna Azabal.

Äkta paret Mina (Lubna Azabal) och Halim (Saleh Bakri) driver ett litet skrädderi tillsammans. Där är han maalem, en mästare inom hantverket. Hon står för kundkontakten och får ta emot klagomål om att plaggen aldrig blir färdiga. Halim betar inte av orderboken så fort som kunderna kräver och väntan blir ofta för lång. Duon sätter sitt hopp till lärlingen Youssef (Ayoub Missioui). Tanken är att han ska kunna hjälpa paret ut ur knipan. 

I Den blå kaftanen utmanar samhällsförändringar gammal invand moral i ett marockanskt medina, en historiskt betydelsfull stadsdel. Gamla traditioner versus modernitet och förändring är tacksamma teman på film. Konflikten skapar nerv. I detta relationsdrama vävs tradition och förändring mer varsamt in i varandra som komplement än motsatser. I bakgrunden lurar ändå konflikten, som hotar att brisera när som helst. Regissören tar oss med in i en värld som värdesätter traditionellt hantverk, samtidigt som den visar att okonventionell kärlek också kan omfamnas. 

En röd tråd

Skräddarmästaren Halim närmar sig lärlingen Youssef på ett sätt som antyder att han fått känslor för honom. Ska frun Mina upptäcka vad som håller på att hända? Kan han förtrycka sina känslor? I ett Marocko där homosexualitet är mer än kontroversiellt (fängelsestraff) dansar regissören antagligen över gränsen för vad många där tycker är sedligt i detta triangeldrama. 

Filmens röda tråd är hur äkta kärlek kommer i olika former, men grunden finns i en ömsesidig respekt. Det går inte att ta miste på det gifta parets kärlek till varandra, även när den utmanas.

När respekten mellan en otålig kund och den noggranne Halim äventyras har han svårt att se det som att kunden alltid har rätt. Kunden hävdar att man inte kan se skillnad mellan om det är handgjort eller skapat med symaskin. Det skulle ju gå mycket fortare, hävdar kunden. Halims kärlek till det traditionella hantverket är starkare. Mina verkar mer ha accepterat att hantverket är på utdöende och att förändring är oundviklig. 

Kameran ligger kvar på karaktärernas blickar och analyserar dessa i minsta detalj. En metod regissören tagit med sig från Adam. Det är effektivt, sinnrikt och genomtänkt. Igen får vi applådera Lubna Azabal som fängslar i allt hon gör. Israeliske skådespelaren Saleh Bakri är dessutom som skräddarsydd för rollen som en nedtonad Halim. Skickligt och subtilt förmedlar hans ansiktsuttryck starka känslor. 

Frisk fläkt

Det är en vacker film visuellt även för den som inte har något större intresse av kaftaner, trådar, knappar och sidentyger. Med ett långsamt berättande förflyttar Den blå kaftanen det som händer till åskådarens egna funderingar. Regissören Maryam Touzani briljerar återigen, när hon i en traditionell miljö öppnar upp fönstret för en frisk fläkt.  

Göteborg Film Festival 2023 visar filmen som har shortlistats av Oscarsakademin i kategorin bästa utländska film. Oscargalan nominerade dock inte denna lysande film.