Mads Mikkelsen spelar både viking och John Lennon i en brutal fars som väl bara danskjävlar kan skapa. Anders Thomas Jensen (Rättfärdighetens Ryttare, Adams Äpplen) har regisserat och även skrivit detta tokgalna manus.
15 år har gått sedan Anker (Nikolaj Lie Kaas) bad brodern Manfred (Mads Mikkelsen) gömma ett rånbyte. Själv hamnade han inte oväntat i finkan. Men när han återfår friheten ska det gå som med Sickans plan i Jönssonligan så klart. Åt skogen. Manfred är nämligen inte som andra och insisterar efter alla dessa år att bli kallad John istället. Några minnen av det tidigare livet som Manfred vill han inte veta av. Bara någon nämner namnet får han tokbryt. Hur ska Anker då lista ut om brorsan verkligen grävt ner skatten och isåfall var? I takt med att tiden går och Anker gräver upp halva skogen runt mors gamla hus likt värsta mullvaden tilltar irritationen.
Blodet stänker både hit och dit under filmens alla turer. Det finns ändå en hel del värme i beskrivningen av denna mer än rimligt dysfunktionella familj. Men framför allt är det som sagt våldsamt. Och på sina ställen riktigt skojigt också. Särskilt för oss som älskar dansk humor av typen Torkel i knipa. Till största del håller storyn kring Manfreds dissociativa identitetsstörning ihop och försöker säga något mer än att bara ösa på med mer och mer tokigheter. Det är sällan en komedi har material för mer än en och en halv timme och det har inte den här riktigt heller, som klockar in på nära två timmar.
Publicsuccé för Den siste vikingen
I Danmark har filmen blivit en stor publiksuccé med draghjälp av vårt grannlands skådespelarelit (Sophie Gråbøl , Nicolas Bro mfl). Över 600000 danskar har sett Den siste vikingen. Dessutom visade ansedda filmfestivalerna i Venedig och Toronto komedin. Goda betyg bara det. Hur det går på biograferna i Sverige för denna fars med vikingar, The Beatles och en svensk karaktär med liknande problem som Manfred, förlåt John, får vi se.
I ett land som gärna hyllar att individen ska få ha friheten att vara annorlunda, och kritiserar svenskars fyrkantighet, fångar Den siste vikingen möjligen något i den danska folksjälen. Manfreds sätt att bearbeta trauma är att gå in i en annan identitet. Vettigare ändå än att bli kriminell som brodern. En stunds underhållande verklighetsflykt med Mad Mads kan mycket väl vara rätt medicin även för biobesökare.
Lämna ett svar