Förfalskaren

Regi • Maggie Peren
Med • Louis Hofmann • Luna Wedler • Jonathan Berlin
Längd 1 timme 56 min

Baserad på verkliga händelser, berättar Förfalskaren en otrolig historia om överlevnadsstrategi och mod. Cioma Schönhaus självbiografi från 2004 har filmatiserats av tyska regissören Maggie Peren.

Inspirerande mod i tyskt drama

När resten av familjen deporteras 1942, blir den 21-årige juden Cioma Schönhaus ensam kvar i en stor lägenhet i Berlin. Anledningen till att han får vara kvar är att han behövs inom tillverkningen av krigsmateriel. Det är inte hans enda talang. Han visar sig även skicklig på att förfalska dokument. En färdighet som är hårdvaluta under denna tid, både för honom själv och andra i hans närhet.

Cioma (Louis Hofmann) är en positiv leende ung man som även under krig och faror runt honom tänker njuta av livets goda. Med Gestapo i hälarna tar han sig orädd till exklusiva restauranger, låtsas vara på tillfällig semester från fronten, dansar och dejtar. Genom att inte gömma sig utan ta på sig risker misstänker få vilken hemlighet han döljer. Men hans positiva attityd provocerar vänner och personer som känner sig mer nedtryckta av verkligheten. Ciomas vän Det (Jonathan Berlin) är klart oroad av det som pågår.

Trots det tunga ämnet gör Ciomas inställning till livet att filmen blir mer upplyftande än väntat. Ta till vara på livet och lev även när allt ser hopplöst ut, är en tilltalande överlevnadsstrategi. Ska den funka?

Livsbejakande

I kulisserna lurar nazisterna, kriget och vänner som kan bli avslöjade och i sin tur avslöja Cioma. Nerven finns, men inte så starkt som väntat. Istället är filmen mer av ett livsbejakande romantiskt drama än en tät psykologiskt pressad thriller. Han inleder nämligen en relation med en kvinna som heter Gerda (Luna Weder). Hon har också hittat en strategi för att överleva och i den ingår Cioma. Hennes pojkvän befinner sig vid fronten i kriget och livet är extra svårt som ensam kvinna.

Louis Hofmann (Netflix-serien Dark) som spelar huvudrollen Cioma gör det på ett övertygande sätt. Han förmedlar en självsäker, men ändå sårbar karaktär.

Större delen av filmen utspelas inomhus, vilket säkert är en följd av en begränsad budget. Men det ger också en instängd känsla som fångar den obehagliga situationen.

Att acceptera det vi inte kan förändra är lättare sagt än gjort i livet, som Cioma försöker bemästra genom att ändra så mycket han kan av förutsättningarna. Och ta dagen som om den vore den sista, för så ser verkligheten ut när kriget pågår för fullt. Inspirerande attityd, men filmen saknar en riktigt intensiv psykologisk press på karaktärerna.