Plane

Amerikanske piloten Brodie Torrance planerar att “fira” nyår med att flyga passagerare från Singapore till Tokyo. Men riktigt så skoj ska det inte bli. Gerard Butler (300, Olympus has fallen) gör ännu en stabil actionhjälte i Plane där han tvingas bekämpa oväder och terrorister. 

Spänn fast er!

Kärran har några år på nacken och vädret väntas bli hårt på den rutt som valts ut för att spara bränsle. Dessutom får piloten strax innan avfärd veta att de ska transportera en fånge, den dömde mördaren Louis Gaspare (Mike Colter) som försetts med handfängsel. Några gnälliga passagerare hänger också med. Dock inga ormar. Allt talar alltså för att Brodie inte får fira en lugn nyårskväll. Spänn fast er!

Med alla ingridienser för en spännande flygresa på plats kan äventyret börja. Jo, just det först ska vi etablera karaktärerna och någon form av sympati för deras öde. Få se nu. Den unge andrepiloten Dele (Yoson An) längtar till fru och barn. Han framstår som oerfaren men rätt trevlig. Flygvärdinnorna välkomnar varmt och gör sitt jobb, trots någon surgubbe till passagerare. Brodies dotter berättar via facetime från ett soligt Hawaii att hon ser fram emot att de äntligen ska träffas snart och att hon är ledsen för att hon inte har hört av sig oftare. Så där ja, då var det avklarat. Passagerarna är som vanligt på flyg – lite jobbiga, personalen professionell och Brodie är tydligen en förstklassig hyvens pappa. Vi kan börja rulla iväg mot startbanan och katastrofen.

80- och 90-talscharm

Det vilar en omisskännlig 80- och 90-talscharm över den här actionrullen. Då gick många sämre actionfilmer direkt till video eller om det var riktigt uselt “straight to audio”, som Chris Rock skämtade om på Jay Leno en gång i tiden. Plane slipper det ödet. Butler har genom åren skaffat sig en trogen fanskara och utvecklat ett framgångsrikt koncept som han håller sig till även här. Man skulle kunna säga att det går på autopilot vid det här laget. Han står som producent för filmen och regissör är franske Jean-François Richet (Public Enemy No. 1). 

Actionsekvenserna är stundtals riktigt nerviga med handhållen kamera i långa scener som går nära karaktärerna. Tempot hålls högt, åtminstone efter den inledande första akten då karaktärerna och den analkande katastrofen etableras. Obligatoriska slagsmål, intensiva skottlossningar och fartfyllda jakter görs så bra som vi kan kräva. Enstaka märkligt ologiska händelser, bitvis styltig dialog och för uppenbart goda och onda karaktärer utan djup kan vi ha lite överseende med, när actionscenerna ändå funkar. Tiden flyger bokstavligen förbi, trots att filmen är nära 2 timmar lång. 

På allvar

En bister fokuserad blick sitter som påklistrad på Brodie när det börjar skaka och ovädret tar tag i flygplanet. Blicken håller i sig. Tidigt i Plane kommer något enstaka skämt, men Gerard Butler vill uppenbarligen inte närma sig Bruce Willis och definitivt inte actionkomedier. Han tar det här med action på allvar och tänker inte äventyra något som uppenbarligen funkar. 

När eftertexterna börjar rulla har vi fått vad vi förväntat och bad guys vad de förtjänar.

Senast uppdaterad 15 april, 2023.