Sigrid och Isaac

Dokumentärfilm om ett konstnärspar som levde under förra seklets början, kan det va nått? Ja, definitivt om konstnärerna är så viktiga för svensk modern konsthistoria som Sigrid Hjertén (1885-1948) och Isaac Grünewald (1889-1946). Och dessutom så intressanta som personer.

Visst blir det lite svårare att få till en fängslande film när man som i det här fallet inte har tillgång till så många rörliga bilder på konstnärerna. Med lite fantasi går det ändå att lösa med berättarröster som för filmen framåt.

Regissören Anders Wahlgren har blandat gammalt svart-vitt filmmaterial på konstnärerna och stadsvyer runt Slussen i Stockholm, med stillbilder och nyfilmningar av miljöer och konstverk. Vi får se Isaac laga mat, ”biff ala Grünewald” och vi får se paret dansa tango, resa och givetvis måla. Rösterna som görs av Philip Zandén och Gunilla Röör framförs som tankar och dialog mellan Sigrid och Isaac. På så sätt berättas en unik svensk konsthistoria. Det tar ett tag att komma in i denna annorlunda berättarstil, men det funkar helt ok efter att man vant sig. Resultatet är klart intressant.

Som många andra konstnärer i början av 1900-talet reste svenska konstnärsparet Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald gärna till Paris. Inspirationen gick att finna där och genom Matisse fantastiska målningar. Både Sigrid och Isaac var elever till Matisse, varav Sigrid var en av hans favoritelever. Världsstaden betraktades som mer spännande och modern än Stockholm. Här fanns också mängder av andra duktiga konstnärer samlade.

Varma färgade skuggor och spännande ljussättningar tar över filmduken när konstnärernas verk byggs in i berättelsen. Deras gemensamma son Iván får stå modell. Slussen och Gamla Stan i Stockholm likaså. Sigrid föredrar att fly undan uppmärksamheten, och bor helst i Paris. Isaac däremot tar gärna plats och vill synas. Han trivs bäst i Stockholm, så i långa perioder lever de åtskilda, vilket tär på förhållandet.

Isaac var jude och utsattes i Sverige för en hel del otrevligheter under denna tid då nazismen bredde ut sig åren innan andra världskriget. Han häcklades i media och ute på gatorna. Tidningsrubrikerna och annonser visar på tydliga antisemitiska budskap. Isaac frågar sig själv upprepade gånger under filmen om han var svensk. Vad skulle han göra för att ses som en svensk? Hans familj hade invandrat fattiga från Ryssland i slutet av 1800-talet.

Sigrids föräldrar var mer välbeställda. Men också hon fick kämpa hårt eftersom kvinnliga konstnärer hade det väldigt motigt att få utställningar, särskilt om man var så modern och före sin tid.

Parets dramatiska liv dramatiseras inte på något sentimentalt sätt i filmen. Rösterna om vardagliga funderingar funkar lite avdramatiserande trots att man förstår att livet varit svårt under denna tid för alla inblandade. Filmen lyfter fram tankarna kring ett liv som inte alltid var så lätt, men fyllt av imponerande konstnärsskap.

Ett gott betyg till denna typ av biografiska filmer är att man efter att ha sett filmen blir sugen på att lära sig mer om konstnärerna. Och det vill man absolut efter att ha sett Sigrid och Isaac.

Betyg: 3/5

Dokumentär
Regi: Anders Wahlgren
Biopremiär: 2005-12-09
Längd: 76 min
Land: Sverige