Stockholm Filmfestival – Recensioner 2005 – Del 3

Stockholm Filmfestival – Recensioner 2005

A – L / M – N / O – Ö

StonedRött ljus
Stoned av Stephen Woolley
Dan tycker: Peruken sitter som en smäck. Och det är inte menat som beröm. Porträttet av Rolling Stones-medlemmen Brian Jones (tänk legend, ikon, etc.) är inte bra. Det kan vara castingen, regin eller både och. Hopplöst blir det likafullt, även om 60-talsscenografin är genomarbetad och fotot emellanåt snyggt LSD-trippat. På sitt engelska lantgods tvingar Brian, så där ”excentriskt”, sina byggjobbare att flytta runt tegelmurar med motiveringen att placeringen ”just doesn’t feel rights”. Jag känner med dig, Brian. Fast rullbandaren är riktigt skön. Och Tuva Novotny, inte den enda i filmen att vara naken, klarar sig helskinnad.

TakeshisGrönt ljus
Takeshis’ av Takeshi Kitano
Dan tycker: Lämnar man krav på kronologi och traditionellt filmberättande utanför biosalongen har man en speciell upplevelse framför sig. Ogillar man ljudet av tomhylsor som studsar mot marken bör man se något annat. Japanen Takeshi Kitano står för manus, regi, klippning – och gör de två huvudrollerna. Ibland är han ”Beat” Takeshi, uppburen stjärna i filmbranschen (och möjligen identisk med verklighetens Takeshi Kitano), ibland Kitano, tillbakadragen dagdrömmare med skådespelarambitioner. Deras respektive liv flyter samman i denna både humoristiska och våldsamma lek med åskådaren. Slo-mo shoot-outs varvas med vardagslivets mahjongspel, bisarra taxifärder med steppdans och nudelsoppa.

ThumbsuckerGrönt ljus
Thumbsucker av Mike Mills
Peo tycker: Lou Taylor Pucci gör en minnesvärd och prisbelönt insats i huvudrollen som Justin Cobb, tumsugaren. Thumbsucker är en lågmäld film om en 17-åring som fortfarande suger på tummen. Det är främst väldigt varmt berättat. En riktigt skön känsla infinner sig tidigt i filmen och ligger kvar en bra stund efter man sett den. Inte ens en sövande Keanu Reeves i en mindre roll där han gör parodi på sig själv, kan förstöra det. Tilda Swinton och Vincent D’Onorfino som Justins föräldrar gör desto bättre ifrån sig. Sista halvtimmen går filmen lite på tomgång, men den är ändå klart sevärd.

Lämna ett svar