Storm

En familjetragedi vänder upp och ner på tillvaron för ensamstående mamman Elin i filmen Storm. Norska debuterande regissören Erika Calmeyer har skapat ett omskakande psykologiskt drama. 

Sanning eller konsekvens i familjetragedin Storm

Elin (Ane Dahl Torp) har tänkt ta med sina två barn ut på fisketur. 10-åriga dottern Storm och lillebror Ulrik bråkar en del i bilen och när de kommer fram springer han iväg. Och så händer det som inte får hända. Han försvinner på något sätt bort i skogen ner mot vattnet där han trillar i. I traumat som uppstår efteråt råder det oklarhet kring vad som egentligen hänt. Hur gick det till? Rykten börjar gå i byn och inget är sig likt längre. Ska polisen eller familjen själva lyckas reda ut vad som egentligen hände där i skogen? Misstänksamma och oförstående blickar dömer.

Ella Maren Alfsvåg Jørgensen spelar skickligt titelrollen som Storm. Mystiken kring vad denna karaktär tänker och upplever är centralt för filmens handling och det är ett uppdrag hon förvaltar väl.

Storm har tvångstankar där hon räknar bilar och vill undvika att sluta på siffran nio redan innan incidenten vid ån. I tumultet som uppstår i skogen minns hon inte vad som hänt. 

Försöker förstå

Under filmen får vi främst följa mamman Elin som också försöker förstå vad som pågår inne i huvudet på dottern. Sedan tidigare har hon själv en del grubblerier och tråkigheter att behandla. Hennes man har nämligen dött några år tidigare. Hon har möjligtvis därför blivit extra sträng mot sin dotter. När Storm inte lyder har hon inte längre tillräckligt tålamod. Elins syster Bea (Ane Skomsvoll) är mer stabil och får agera stöd i svåra situationer. 

Det blir tyvärr aldrig riktigt så nervigt som det finns potential till. Möjligtvis beror det på att några dramatiska avslöjanden kommer oväntat tidigt i filmen och avhandlas lite plötsligt. Efter det kämpar filmen med att hålla intresset för berättelsen vid liv. Det är ändå drabbande och minnesvärt hur Storm på egen hand försöker bearbeta förlusten av sin bror med lego och godis. 

Här finns också en trovärdig berättelse om ryktesspridning bland barn och hur vuxna ofta tenderar att se för kortsiktigt på konfliktlösning. Mörka scener från norska skogar bidrar till den dämpade, tryckta krisstämningen i filmen. Det hade dock behövts en mer utdragen och bibehållen dramatik för att vi skulle dras med på allvar.