Franska The Animal Kingdom är en innovativ apokalyptisk sci-fi av Thomas Cailley (Kärlek vid första slaget) om människor som gradvis muterar till djur.
I en nära framtid pågår en form av pandemi där vanliga människor riskerar att långsamt muteras till diverse vilda djur. Den kontrollerande François (Romain Duris) och hans sårbara och något nonchalanta 16-åriga son Émile (Paul Kircher) besöker ett sjukhus för att träffa frun/mamman Lana som är smittad.
Den första muterade vi skymtar mitt under en kaotisk trafikstockning har utvecklat stora vingar (Tom Mercier). Tankarna flyger direkt iväg till David Cronenbergs klassiker Flugan (1986). Paniken börjar sprida sig i samhället. Myndigheterna tänker förflytta Lana (Florence Deretz) till en specialklinik för “kryp” som de nedsättande blir kallade för i folkmun. En artism som känns igen från annan science fiction. Hur vi behandlar “de andra”.
Spårlöst försvunnen
Betongbyggnaden med kliniken där mamman ska bli inlåst ligger i södra delarna av landet. Pappa och son med hund väljer att åtminstone tillfälligt flytta till en mindre stad i närheten och försöka påbörja ett nytt liv. Ingen får veta deras hemlighet och de gör allt för att undvika upptäckt. Men något går fel och plötsligt är Lana spårlöst försvunnen.
Sonen börjar i en klass där Nina (Billie Blain), en frågvis tjej med adhd, visar intresse för varför han flyttat dit. När Émile tror sig ha fått skarpare hörsel riskerar situationen bli mer komplicerad. Överlevnadsinstinkten tar över i djurriket och det gäller att växa upp snabbt.
I en roll som den samvetsgranna polisen Julia som jagar mutanter ser vi en välspelande Adèle Exarchopoulos (Blå är den varmaste färgen, De fem djävlarna).
Den ambitiösa thrillern är suggestivt berättad i mörka dimmiga skogar med träsk och mark täckt av ormbunkar. Dessutom bjuds vi på ytterst välgjorda och snygga specialeffekter, trots att det inte rör sig om en tungt finansierad Hollywoodproduktion. 16 miljoner euro hade den tydligen ändå i budget. Mitt i det obehagliga och bitvis skräckinjagande förmår filmen också få till några drabbande möten med mutanter.
Handlar filmen då om djurrätt och veganism? Veganism är en filosofi som syftar till att så långt som möjligt undvika exploatering av djur. Tjurfäktning, zoo, rävjakt, cirkus, troféjakt, kött, mjölk osv går därmed bort. The Animal Kingdom tangerar ämnet, även om fokus inte ligger på exploaterade djur, utan mer hur vi ser på individuell frihet och utanförskap.
I en inledande scen säger pappan som är kock till sonen att “vad man äter säger mycket om ens personlighet”. Så, ja det finns en del djurrättsligt att fundera kring från första stund. (Med djurrätt syftas på så kallade negativa rättigheter, att till exempel inte få sin kropp utnyttjad.)
Minnesvärd personkemi i The Animal Kingdom
Människans önskan att äga, dominera och utnyttja djur är ett ständigt aktuellt tema. Men bibelns dominion syftar på att skydda och ta hand om. Inte att förtrycka. Ungefär så som vi förväntas behandla våra barn eller sällskapsdjur. Spider-man brukar nämna att ”med stor makt följer ett stort ansvar”. Vi råkar ha viss makt över djur, frågan är vad vi gör med den makten. När människan i den här sci-fi visionen genomgår en form av metamorfos till andra djur ställs allt på sin spets. Inte minst relationer.
Veteranen Roman Duris (Mitt hjärtas förlorade slag) och nykomlingen Paul Kircher (Winter Boy) spelar pappa och son med stor inlevelse och skapar en minnesvärd personkemi. I relationen finns mycket empati och värme men också en del friktion och under ytan viss misstänksamhet.
Vill man hellre fortsätta blunda för det obekväma och leva vidare i sin kognitiva dissonans går det därför ändå att uppskatta sci-fi thrillern som en väl beskriven coming of age och fader-son relation. The Animal Kingdom är ett stycke innovativ filmmagi som måste ses på bio.
Senast uppdaterad 17 januari, 2024.
Lämna ett svar