The Fabelmans

Steven Spielbergs (Lincoln, ET, Hajen, Schindler’s List) egna personliga coming-of-age berättelse är en av favoriterna inför Oscarsgalan i år. Sammy Fabelman växer upp under efterkrigstiden och har tidigt ambitioner om en filmkarriär. The Fabelmans är löst baserad på Spielbergs minnen från den egna barndomen och centrerar på en omskakande familjehemlighet.

75-årige Steven Spielberg, en av filmhistoriens mest framgångsrika regissörer, tar oss med tillbaka dit där allting började. Hur och varför blev han regissören Spielberg? En första hint kommer redan tidigt i filmen. Året är 1952 och femårige Sammy (löst baserad på Steven Spielberg själv, spelas som ung av Mateo Zoryan) följer med föräldrarna Mitzi (Michelle Williams) och Burt (Paul Dano) på bio. Filmen de ska se är Cecil B. DeMilles The Greatest Show on Earth (1952, Världens största show). En spektakulär tågkrasch i filmen får honom att spärra upp ögonen och skapa mardrömmar. Han försöker senare iscensätta och filma scenen med pappas kamera och ett påkostat modelltåg hemma. Film blir ett verktyg att bearbeta omtumlande ögonblick, att förstå vad som händer. 

En annan hyllad gammal regissör, Sam Mendes snart bioaktuella och mörkare film Empire of light säger något liknande om film. Att film är som starkast när den bearbetar livets små och stora händelser. Båda är också fascinerade av ljusets kraft. En hel del scener i The Fabelmans har stark belysning som kommer från en källa strax ovanför och något bakom karaktärerna, mot kameran för att därmed skapa en atmosför av vördnad t ex. Spielbergs film går dock klart vinnande ur duellen. 

Karriärdrömmar åt sidan

Filmen The Fabelmans dedikerar Spielberg till båda sina föräldrar Leah och Arnold (lever inte längre), som han visar stor tacksamhet mot under hela filmen trots att han ändå tar upp deras brister. Michelle Williams (Blue Valentine, Manchester by the Sea) spelar varmt den vackra hemmafrun Mitzi. Hon är också en skicklig pianist som fått lägga dessa karriärdrömmar åt sidan för familjens skull. Därför, kan vi anta, uppmuntrar hon sonens kreativa ambitioner lite extra.

You do what your heart says you have to. ’Cause you don’t owe anyone your life. Not even me.

Mitzi Fabelman

Den tekniskt intresserade, fokuserade och lugna pappan Burt spelas värdigt och nedtonat av Paul Dano (There will be blood, Okja). Burt, en framgångsrik och hårt arbetande ingenjör, ser på sonen Sammys filmande mer som en hobby och tycker att han borde skaffa sig en riktig utbildning istället. Även om Spielberg visar stor respekt för pappan är det tydligt att han inte är nöjd med hur frånvarande han ibland var. Pappans närmaste vän och jobbkollega, den skojfriske Bennie (Seth Rogen) ses av familjen som en farbror. Sammys syskon får en del utrymme också i filmen, men det är främst Sammys relation till föräldrarna som den här filmen beskriver. 

Melankolisk nostalgikick

Tillsammans formar familjen den äldste sonen Sammy till en seriöst arbetande individ, med en kreativ ådra. Filmen hävdar inte något mer omvälvande, som att Spielberg skulle vara någon form av underbarn med exceptionell talang. Istället framstår uppväxten som hyfsat ordinär. En tidig tillgång till filmkameror av hög kvalité (och prislapp) spelade säkert en viss roll. Men filmen pekar på annat av mer avgörande betydelse.  

Det blir inte sällan för sentimentalt när Spielberg tar i för full effekt i sina filmer, men här är det ändå en återhållsam melankolisk nostalgikick. Han verkar genuint nyfiken själv på vad som gjorde att livet och karriären blev som den blev. För en person med så enorma framgångar skulle det säkert vara lockande att göra filmen till ett fyrverkeri av vinkningar till filmsuccéer som han var med om att skapa senare i livet eller någon form av firande av hans framgångar. Istället sprider filmen en känsla av ödmjukhet och tacksamhet. Givetvis kommer vi som åskådare ändå under filmen att tänka på hans tidigare filmer och vissa teman som nu tydligare går att spåra till hans uppväxt. 

Frånvarande

Filmen handlar alltså om en kärnfamilj som på ytan verkar ha det rätt bra, men allt är inte riktigt så “picture perfect”. Gabriel LaBelle spelar tonårs-Sammy som mobbas i skolan. Hårda, sportiga “jocks” tråkar honom för att han är jude. Förutom Sammys problem i skolan står föräldrarnas relation också inför utmaningar. En obehaglig familjehemlighet ska avslöjas. Egentligen är det inte någon större hemlighet, eftersom Spielberg i flera tidigare filmer, inte minst ET och Catch me if you can, berättat om andra familjer med frånvarande pappor och liknande problematik.

Manuset till The Fabelmans

Tony Kushner fick äran att skriva manus till The Fabelmans tillsammans med Steven Spielberg. Regissören Spielberg brukar inte skriva filmmanus, men här gick det så klart inte att undvika en viss inblandning. De båda har samarbetat tidigare i Spielbergs filmer München, Lincoln och West Side Story. Varför Spielberg valde att inte ta steget fullt ut och skippa det fiktiva och ge karaktärerna familjens verkliga namn är en intressant fråga. Kanske skulle det bli lite för känsligt navelskådande då. Här skapar han viss distans.    

Håller du ögon och öron öppna kan du notera mästerregissören David Lynch (Mulholland Dr, Twin Peaks) himself i en mindre cameo, men ändå viktig roll. Lynch har inspirerat Spielberg en hel del. Scenen visar på den respekten. 

Spielberg kommer vanligtvis mer till sin rätt i täta nerviga filmer än traditionella draman. Trots det är The Fabelmans en varm berättelse, med starka skådespelarprestationer som berör och underhåller.

Drama
IMDb