Recensioner

Den tredje vågen

Regi:  Anders Nilsson
Manus:  Anders Nilsson, Joakim Hansson
Skådespelare:  Jakob Eklund - Johan Falk Irina Björklund - Rebecka Ben Pullen - Kane Marie Richardson - Helen Nicholas Farrell - Devlin Sylvester Groth - Dauphin John Benfield - Stevens Robert Giggenbach - Sörensen
Premiär:  2003-10-15
Språk:  Svenska, engelska, franska, tyska
Längd:  115
Betyg:  2

Johan Falk har inte jobbat på ett år efter att ha sagt upp sig från polisen. Helst av allt vill han flytta ut på landet, där han kan bygga upp en säker miljö för att skydda sin familj. Men ödet vill att han dras in i en rad mardrömslika händelser i Europa.

Amerikanska actionfilmer har inte sällan tio till hundra gånger mer pengar att röra sig med än svenska produktioner. Det går inte att komma ifrån att sådana skillnader syns i det färdiga resultatet. Vad svenska filmer inte har i pengar till storslagna specialeffekter, biljakter och andra actionsekvenser måste de kompensera i bland annat berättarteknik, manus och skådespelarinsatser. När den biten också misslyckas faller hela filmen pladask som t ex filmatiseringen av Paradiset tidigare i år. Att det trots allt går att göra bra svensk action visade Widerberg redan 1976 med Mannen på taket som hade 3,9 miljoner kr i budget. Den tredje vågen har en intressant och skrämmande framtidsvision (eller det kanske redan är så) – nämligen att privata vaktbolag mer och mer tar över polisens jobb och att brottslingar tvättar pengar genom att fientligt ta över respekterade företag. Vanliga privatpersoner kommer i kläm genom denna utveckling och vet inte vem de kan lita på. En sådan person som hamnat i kläm är Rebecka, flickvän till en högt uppsatt person i den undre världen i London. När hon kommer på vad han sysslar med vill hon lämna honom, men det ska visa sig svårare än hon trott eftersom hon sitter inne med komprometterande information om sin pojkvän och hans kompanjoner. Nu står hennes liv på spel och hon tvingas fly. Spänningen under filmen fångar ibland ens intresse, men det är alltför sällan. Avbrotten med meningslösa dialoger som förklarar handlingen gör att filmen tappar i tempo och känns ryckig och spretig mellan actionscenerna. Dialogen är stelt levererad i stora delar av filmen och förvånansvärt torftig och utdragen. Ta exempelvis den inledande monologen av den nytillträdde chefen på Europol som aldrig verkar vilja ta slut. Mycket av det som händer i filmen berättas av skådespelarna istället för att visas visuellt. Ofta får man också se skådespelarna stirra upp mot en tv-skärm med någon nyhetssändning för att på så sätt föra historien framåt. Det funkar inte alls bra som berättarteknik tyvärr. Personkemin skådespelarna emellan är inte tillräckligt stark heller. Jakob Eklund (Johan Falk) gör sig mycket bättre i lyckade tv-serien Tusenbröder som skurk än här som motvillig Svenssonsnut. I Den tredje vågen är karaktärerna helt utan djup och då blir det också svårt att engagera sig i deras öden. Varken Noll Tolerans eller Livvakterna tillhör mina favoritfilmer även om Noll Tolerans iallafall har en stark inledning. Den tredje vågen har en rekordbudget räknat i svenska mått. Hela 34 miljoner svenska kronor har regissören Anders Nilsson fått leka med. Det är lika mycket som de två tidigare filmerna hade tillsammans. Vart pengarna gått till är svårt att direkt se, men kanske är det de utländska skådespelarna och de utländska inspelningsplatserna som kostat. En stor del av filmen har också spelats in i Trollhättan med avancerade scenbyggen för att återskapa miljöer i München och Haag. Specialeffekterna då, finns det några sådana? Jodå, bland annat några brinnande bilar och flaggor med mera i slutet av filmen har fått "elden" inlagd i efterhand med datorns hjälp, men det syns lite för tydligt. PS. Tagline (reklamslogan) för Den tredje vågen "En hel världsdel håller på att stjälas" - måste trots hård konkurrens vara en av de töntigaste i svensk actionfilms historia.

Per Olof Sandholm

Kommentera

Tema av Anders Norén