Recensioner

Dråpet

Regi:  Per Fly
Manus:  Per Fly, Kim Leona, Dorte Høgh, Mogens Rukow
Skådespelare:  Jesper Christensen, Beate Bille, Charlotte Fich och Pernilla August
Premiär:  2006-02-17
Språk:  Danska
Längd:  100
Betyg:  4

Per Fly är tillbaka med den tredje och sista delen i sin trilogi kring de tre samhällsklasserna i Danmark. Carsten är en gymnasielärare vars unga älskarinna åker fast för att ha dödat en polisman under en politisk aktivistaktion. Med ett starkt manus och enastående skådespeleri berättas en intim och indragande historia om en man i livets mittskede.

Per Fly är en av dagens mest omtalade danska regissörer. Han har blivit belönad med det danska kronprinsparets kulturpris, bestående av 500 000 danska kronor, utdelat av kronprins Fredrik. Han belönades tack vare sin hyllade filmtrilogi, bestående av filmerna Bänken (2000), Arvet (2003) och Dråpet (2005), i vilken han gör en resa genom Danmarks tre samhällsklasser. Per Flys mål med trilogin är att behandla existentiella teman, och att komma bort från den klassiska socialrealismens allt för ytliga och lättillgängliga berättelser. Genom starka rollprestationer lyckas han få fram den innersta glöden, och kylan, från sina karaktärer. Dråpet utspelar sig i dansk medelklassmiljö och centreras kring en gymnasielärare, Carsten (Jesper Christensen) som bor med sin fru (Pernilla August) i Köpenhamn. Medelklassidyllen spricker då Carsten inleder ett hemligt förhållande med en före detta elev, Pil, som är en vänsteraktivist. Carsten, själv en gammal vänstersympatisör, ställer sig bakom Pil i alla lägen, även då hon av misstag dödar en polisman under en vandalismaktion. Detta ställer förhållandet på sin spets och Carsten måste ta ställning till dråpet och huruvida han ska lämna sitt trygga medelklassliv, och sin fru, för Pils skull. Carsten tvingas göra upp med sitt förflutna, sitt vardagsliv och dagens ibland romantiserade och idealiserade vänsteraktivism. Berättelsen utvecklar sig till att bli en skildring av en man som upplever en slags 50-årskris där den unga älskarinnan Pil blir hans sätt att komma tillbaka till ungdomen och de politiska ideal som färgade livet under denna tid. Handlingen går dock djupare än att endast behandla Carstens ålderskris. I samma sekund som han ställer sig till hundra procent på sin älskarinnas sida, så tar han också ställning för hennes rätt att döda den polisman som av olycka blev offer för vandalismaktionen. Carsten jämställer våldet mot polismannen med det ”våld” som utförs av gigantiska mångmiljonföretag med stor makt i dagens allt mer ekonomiskt globaliserade samhälle. Den moraliska aspekten ställs på sin spets då Carsten måste möta den desperata och starkt sörjande frun till den dödade polismannen. Carsten låter sig i början styras av de antikapitalistiska ideal som enligt honom rättfärdigar dråpet, men allt eftersom börjar samvetet krypa sig allt närmare, både gällande den dödade polismannen och det trygga medelklassliv Carsten lämnat bakom sig. Som alltid är Per Fly mycket intim i sitt berättande och han drar verkligen ur musten ur sina skådespelare, vilka skildrar karaktärerna på ett äkta och ibland rent av skrämmande sätt. Kameraarbetet visar på en fin blandning mellan avskalade socialrealistiska porträtteringar och mer estetiskt vackra skildringar i form av bland annat drömsekvenser. Det som ger filmen som allra mest styrka är manuset och det fantastiska sätt som det behandlas av främst Jesper Christensen. Det ska bli intressant att se vad Fly har att komma med härnäst och vilka skådespelare som då får möjlighet att ta del av hans utmärkta personregi. Denna är dock den avslutande filmen av tre lika starka och väl genomförda filmer. Härmed är trilogin sluten.

Natalie Majerski

Kommentera

Tema av Anders Norén