Recensioner

Hunddagar

Regi:  Ulrich Seidl
Manus:  Veronika Franz, Ulrich Seidl
Skådespelare:  Maria Hofstätter, Alfred Mrva, Erich Finsches, Gerti Lehner, Franziska Weiss, Rene Wanko, Claudia Martini mfl
Premiär:  2003-08-22
Språk:  Tyska
Längd:  121
Betyg:  4

Under några extremt heta sommardagar i Wiens förorter får vi följa en samling udda personligheter. Tex möter vi en liftare som driver sina förare till vansinne och ett fd gift par som bor i samma villa och inte pratar med varandra.

Solen steker nakna kroppar i medelklassförorten utanför Wien i Österrike. Feta och anorektiska kroppar, fula och vackra tar en paus ifrån verkligheten genom att blunda och sola. Det är tiden som kallas för Hunddagarna, dagarna mellan den 23 juli och den 23 augusti, då Sirius (Hundstjärnan) syns i öster före soluppgången. Hettan är olidlig och huvudpersonerna orkar inte göra mycket, men går i det tysta och irriterar sig på det mesta. Kameran väljer att följa de mest groteska typerna, som fångats i en värld de inte står ut med. Det kokar under den lugna förortsytan. Framförallt står de inte ut med varandra. Sakta växer irritationen och helvetet. Den extrema hettan driver fram människornas värsta sidor. De flesta av skådespelarna är på ett eller annat sätt visuellt iögonfallande amatörer, men här finns också några skickliga professionella skådespelare som tex Maria Hofstätter som spelar liftaren Anna som är besatt av topp 10-listor. Seidl filmade under tre års tid Hunddagar. Resultatet är mycket starkt. De sex olika grupper av personer vi får följa kopplas bara löst samman med varandra. Ingen egentlig huvudperson eller direkt handling finns. Men smått geniala scener finns det däremot gott om. Kommunikationen mellan människorna är så gott som obefintlig. Att lyssna på varandra är inget som prioriteras direkt. De är aggresiva och visar inte hänsyn till andra. Herr Walter blir irriterad på sina grannar som grälar när han är ute och påtar i sin trädgård. Less på tjatandet sätter han igång gräsklipparen och låter den stå igång medan han själv går in i huset. Arkitekturen och de snygga bildlösningarna är starkt bidragande till filmens stämning. Tex får vi se en skild man i frustration och total tristess slå en tennisboll mot en tom swimmingpools ena vägg - en passning till The Shining kanske. Den skilda mannen bor tillsammans med sin före detta fru. De talar knappt med varandra. Hon tar dit en ny man och bjuder på mat samtidigt som hennes före detta man repetitivt fortsätter att studsa med tennisbollen. Frustrationen och känslan av att befinna sig i helvetet bland riktigt jobbiga människor byggs upp av det mycket långsamma tempot i filmen. Kanske blir det ibland lite väl segt, men det vägs upp av andra mer starka scener. Hunddagar är definitivt något man inte glömmer i första taget, den chockar och får en att fundera kring mänsklighetens mörkaste sidor.

Per Olof Sandholm

Kommentera

Tema av Anders Norén