
Adaptation, I huvudet på John Malkovich och Eternal sunshine of the spotless mind är några av Charlie Kaufmans mest älskade filmer. Kaufman har genom dessa och fler succéer blivit något så ovanligt som en manusförfattare som lockar biopublik. Ingen av dessa regisserade han dock själv. Nu gör Kaufman med I’m thinking of ending things ytterligare ett försök att regissera film. Tidigare har det varit lite halvt misslyckat för honom. Åtminstone kommersiellt mindre framgångsrikt.

Den här filmen blandar genre en del och rullar igång som en roadmovie om en ung kvinnas (spelas av Jessie Buckley) innersta tankar kring relationen till den nya pojkvännen Jake (Jesse Plemons). Hon funderar som filmens titel antyder på att avsluta relationen som hon inte tycker leder någonstans. Han är intelligent, men är han inte lite för snäll? Nu är hon sex veckor in inte nyförälskad längre utan bara med på den gemensamma resan som han styr till sina föräldrar. Ska hon mäkta med att samla energi till att säga nej och hoppa av? Under filmen får vi höra hennes tankar.
Genom olika ledtrådar längs vägen går det att tolka filmen som något helt annat än vad det till en början verkar vara. Snillrikt och spännande av Kaufman som vanligt.
Det finns gott om mysterier att utforska i ledtrådar som levereras under detta annorlunda drama. Vem är det t ex som ringer henne, som hon inte vill svara på när andra kan höra?

Toni Collette och David Thewlis spelar pojkvännens föräldrar på ett lätt skruvat och klart underhållande obehagligt sätt. För pojkvännen blir föräldrarna så pinsamma att han har svårt att hålla tillbaka sin frustration.
Filmen andas teater och musikal och är ett relationsdrama med intensiv dialog om film, musikaler och poesi. En film som av en slump står i stark kontrast till fredagens biopremiär The Painted Bird, som nästan helt saknar dialog.
Ledtrådar för att förstå slutet
Någon ”Netflix and chill” dejtfilm är väl inte det här direkt, även om den bitvis kan tolkas som en intellektuell version på en romcom. Det är dock en för dämpad stämning genom filmen för det. Är det förresten bara jag som får The Shining vibbar?
Briljant som filmen är i långa dialoger med övertygande skådespelare, sista akten är speciell och kanske inte i allas smak. Någonstans i avslutande scener från skolkorridorer åldras detta drama. Frågan är om berättelsen är det årgångsvin som tidigare smuttar indikerade? Om du inte snappat upp ledtrådarna under resan blir slutet kanske svårt att ta till sig. Rådet blir att se om.
Genre: Drama, Romantik, Thriller
Regi: Charlie Kaufman
Manus: Charlie Kaufman (baserad på bok av Iain Reid)
Skådespelare: Jessie Buckley, Toni Collette, Jesse Plemons, David Thewlis mfl
Längd: 2 timmar 14 min
IMDb
Svensk premiär: 4 september på Netflix.
Kan inte personalen få vara i centrum för en enda gångs skull?! Att prata med barnen och de äldre är…
När visas filmen Brottet är mitt Dagar och tider
Var kan man se Syndabocken på bio i Stockholm