Recensioner

Ingenmansland

Regi:  Danis Tanovic
Manus:  Danis Tanovic
Skådespelare:  Branko Djuric, Rene Bitorajac, Katrin Cartlidge m fl
Premiär:  2002-03-01
Språk:  
Längd:  98
Betyg:  5

En tidig morgon i juni 1993 tappar en grupp bosniska soldater bort sig i dimman mellan den bosniska och den serbiska frontlinjen. När solen stiger upptäcks de av serbiska soldater som anfaller dem. Ciki, en bosnisk soldat, är den ende som överlever attacken och han lyckas gömma sig i en övergiven skyttegrav mitt i ”ingenmansland”.

Filmen vann pris för bästa manus i Cannes och en Golden Globe för bästa utländska film. Oscarnominerad i kategorin bästa utländska film. Se vår info och spekulation om filmer som är aktuella för en oscar här. Bosniske regissören Danis Tanovic gör med Ingenmansland en imponerande långfilmsdebut. Som soldat och ansvarig för landets krigsarkiv filmade Tanovic över 300 timmars material. Bland annat filmade han från frontlinjen i Sarajevo bilder som kablades ut till nyhetsprogram världen över och gjordes till prisbelönade dokumentärer på filmfestivaler.

Ingenmansland är en stark, tankeväckande och satirisk skildring av krigets vansinne. Scenen för denna kammarspelsliknande film är en skyttegrav mellan de bosniska och de serbiska frontlinjerna. Dit flyr två bosnier efter att i dimman gått vilse och hamnat för nära den serbiska frontlinjen. Två serbiska män får i uppdrag att smyga sig dit för att se vad som hänt. Situationen blir allt mer tillspetsad, absurd och skruvad. FN tillkallas av de båda stridande nationerna, vilket världspressen får nys om och så är cirkusen i full gång. Det är ett kraftfullt antikrigsdrama som lämnar en bitter uppgiven eftersmak. Filmen är rik på nattsvart humor, metaforer och tydlig symbolik. Inte alls svårtillgänglig dock, utan mycket rak. Föraktet mot EU, FN, journalister och alla andra utomstående parter snuddar på att bli lite väl fördomsfullt och klichérikt. Fotot är ibland också lite platt, särkilt inomhusscenerna. Annars finns inte mycket att invända mot denna skrämmande satir. En satir som berör och får en att fundera över människans vansinne, hat och oförmåga att ingripa i konflikter. Skådespelarinsatserna är mycket imponerande genomgående i filmen. Kontrasterna och disharmonin är påtaglig mellan den fridfulla naturen i varmt solsken med kullar, öppna fält och fåglarnas vackra kvittrande och sedan den skarpa kontrasten av kulornas brutala smattrande och granatexplosioner. Det är viktigt att påminnas om konflikten i forna Jugoslavien, om de hundra tusentals människor som dog under kriget under strider, av svält, av etnisk rensning och massmord. Men Ingenmansland är så mycket mer än bara en påminnelse om vad som hände då i Bosnien. Att lyckas förmedla krigets vansinne och oövervinnerliga hat så lättillgängligt och samtidigt så fruktansvärt skrämmande är stort. Läs Bio.nu:s intervju med regissören Danis Tanovic

- Per Olof Sandholm

Peo Sandholm

Kommentera

Tema av Anders Norén