Recensioner

Irreversible

Regi:  Gaspar Noé
Manus:  Gaspar Noé
Skådespelare:  Vincent Cassel, Monica Belucci, Philippe Nahon, Albert Dupontel
Premiär:  2003-10-10
Språk:  Franska
Längd:  100
Betyg:  4

Alex och Marcus älskar varandra. Tillsammans med Alex före detta älskare är de på väg till en privat fest. Tiden förstör allt... Irréversible är en stark kärlekshistoria som förändras genom ett ögonblicksval, till en brutal våldtäktshistoria åtföljd av hämnd och hänsynslöst våld.

Jag har genomlidit franska Irreversible för andra gången. Första gången jag såg Irreversible var för snart ett år sedan på Stockholm Filmfestival där den välförtjänt vann pris för bästa film. Genomlidigt skriver jag alltså inte för att den saknar kvalité utan för att den innehåller ett par riktigt obehagliga scener. I en skräckinjagande scen beskrivs en misshandel väldigt grafiskt där en mans huvud fullständigt demoleras av en brandsläckare. Men det är bara en försmak av vad som komma skall. En våldtäktsscen är filmens nav kring allt annat kretsar. Genom att den är så utdragen, extremt våldsam och filmad utan klipp i nära 10 minuter har den också blivit mycket omtalad. Under filmfestivalen i Cannes 2002 lämnade tydligen många biosalongen i protest äcklade av det som de fått se. Hela Irreversible berättas precis som Christopher Nolans minnesvärda Memento baklänges. Vi får till och med se eftertexterna först i filmen med bakvända bokstäver. När vi möter Marcus, en av filmens huvudpersoner första gången kommer han ut på bår från en bögklubb med det lämpliga namnet Rectum. I nästa scen får vi se varför, men nya frågor om varför det i sin tur kunde hända dyker upp. Marcus är på jakt inne på klubben tillsammans med Pierre efter någon som heter Tenia. Pierre försöker avråda honom och påpeka att de kommer åka på spö av bögarna, men han fortsätter envist att fråga klubbens gäster som befinner sig mitt i avancerade sexakter efter Tenia. Tjatandet efter denna Tenia i mörka och skumma rum fyllda av sexhungrande bögar blir något långdraget. Vi anar att något allvarligt har hänt och hämnden kommer. Det obegripliga förklaras genom nya scener som tar oss längre tillbaka i tiden. Varje hopp i tid illustreras av en oskarp snurrande kamerarörelse. Bildsköna Monica Bellucci (Maléna, Matrix Reloaded) gör en av sina bästa rolltolkningar någonsin som Alex, Marcus flickvän. Bra är också Vincent Cassel som Marcus och Albert Dupontel som Pierre. Främst lyser skådespelarinsatserna i den senare hälften av filmen. Man kan fråga sig om en skildring av en våldtäkt bör visas på detta extremt våldsamma, utdragna och tydliga sätt. Är det enbart i chockerande och därmed rubrikskapande syfte som Noé valt att visa våldet på detta sätt? Kanske är Irreversible något av det obehagligaste som visats på en svensk biograf och 15 årsgränsen är absolut motiverad (till skillnad från Smala Sussies lika höga åldersgräns). Gaspar Noé lyckas förmedla kvinnans utsatthet i denna vidriga situation så starkt att man som åskådare omöjligt kan värja sig. Ljudbilden skvallrar också om att det här egentligen är mer av en skräckfilm än ett drama. En epilepsivarning får utfärdas för några enerverande ljusblink i början men framförallt i filmens slut. Resten av filmen kan knappast beskrivas som balsam för ögonen heller, men av andra anledningar - helt enkelt det vidriga som beskrivs. Filmfotot är annars vackert, trots att det ibland är ryckigt och snurrigt. Lite för mycket effektsökeri och sensationsskapande ägnar sig regissören Gaspar Noé åt i Irreversible tyvärr, vilket främst visar sig i de allt för grafiska våldsscenerna. Men det finns en styrka och dynamik i baklängesberättandet som blir tydlig framförallt i slutscenerna och övervinner dessa nämnda brister. De långa steady-cam scenerna utan klipp imponerar också (fast man har fuskat lite med osynliga klipp i några av scenerna).

Per Olof Sandholm

Kommentera

Tema av Anders Norén