Medelåldersparet Alex (Will Arnett) och Tess (Laura Dern) har insett att känslorna med åren sakta men säkert avtagit. Hon tar konsekvensen av det och innan han riktigt förstått vad som hänt har han flyttat till en etta mitt i stan. Borta bra men hemma är bäst i huset i den välmående förorten, där hon bor kvar med de två unga sönerna. Bradley Cooper (A Star is Born, Maestro) är alltså tillbaka som regissör med en mindre spektakulär film än hans två tidigare. Is this thing on är ett försök att se det komiska i en skilsmässa och en frustrerande medelålderskris.
Den brittiske komikern John Bishop står som inspiration för denna berättelse. Han slog oväntat igenom när han snubblade in på en pub med stand up, ställde sig på scen och berättade om sin förestående skilsmässa. Is this thing on baseras löst på hans oväntade och sena karriärbyte, men främst handlar den om relationen till exfrun. I denna version har handlingen flyttats över Atlanten och en del annat har också förändrats. Will Arnetts (Bojack Horseman, Arrested Development) karaktär får ändå skicka en blinkning till Bishop genom att bära en Liverpooltröja. Den senare är nämligen ett stort fan av fotbollsklubben. Bishop har också en säregen dialekt rotad i en arbetarklassbakgrund från trakterna runt just Liverpool. En speciell dialekt som säkert bidrog till framgångarna som komiker. För oss svenskar skulle motsvarigheten kanske vara skånska, göteborgska, norrländska eller östgötska?
Det är inte ofta vi ser ett romantiskt drama på biograferna nu för tiden där händelserna kretsar kring ett medelålders par i kris. Och dessutom gör det så ärligt och varmt som här. Kan lite distans mellan de två ge nya perspektiv på tillvaron och medelålderskrisen övergå i något mer konstruktivt?
Will Arnetts spontana humor
På Romesh Ranganathans pod kunde man nyligen få smakprov på Will Arnetts spontana humor som det också finns en del av i denna film. Som förberedelse inför rollen spenderade han mycket tid på att utveckla talangen på stand up scener. I publiken dök bland annat Bill Burr upp och gav feedback. Vilken total karriärdipp det varit för Burr förresten efter att han tackade ja till Riyadh Comedy Festival.
Arnetts främsta bidrag här är inte att vara konstant hysteriskt skojig utan mer av en en ärlig, konfunderad och uppgiven man runt 50-strecket. Laura Dern spelar också övertygande som exfrun som plötsligt ser nya möjligheter öppna upp när relationen tar slut. Bradley Cooper själv är med i några skojiga scener också, men karaktären drar iväg en del mot förvirrad romcom, vilket inte riktigt passar in.
En konspiration?
Jag kommer på mig själv med att fundera kring varför många filmer under senare år så uppenbart lyfter fram rökning? Här blir det nästan komiskt när en av karaktärerna utbrister att han känner sig som 20 igen när han tar en cigg. Än mer foliehatt känner man sig när man inser att varken John Bishop eller exfrun är rökare. Någon producent som känner sig manad att försöka blåsa bort konspirationen? När jag tänker efter, hade jag inte samma fundering också efter att ha sett Maestro? Jo, just det.
Lämna ett svar