Lolas väg mot havet

Lolas väg mot havet är andra filmen från Belgien på kort tid om unga transpersoners utmaningar. Förra året såg vi Lukas Dhonts nedtonade drama Girl. Det var en stark film om en ung transperson med ambitioner inom balett. Här i filmen Lolas väg till havet är storyn en helt annan och tyvärr inte så subtilt berättad. Laurent Micheli har regisserat filmen och skrivit manuset själv. Ämnet är givetvis svårt att tackla. Trots det hittar även denna film rätt i några scener.

Se filmen nu på SF Anytime

• 

• 

• 

Lola har rosafärgat hår, tränar på att få till en kickflip med sin skateboard och bor på ett ungdomshem. Där delar hon rum med vännen Samir. Hon har nämligen blivit utkastad av sin pappa och mamman har nyligen dött. Livet kunde vara enklare. Mamman uttryckte en vilja om att föra askan till det gamla hemmet vid den belgiska kusten. Men hur ska det gå till när pappan och Lola inte alls kommer överens längre? 

Protagonisten 18-åriga Lola (född Lionel) spelas av Mya Bollaers, som är transperson även i verkliga livet. Mya övertygar i rollen som ung rebell.  Pappan spelas av kände franske skådespelaren Benoît Magimel (Pianisten).

Ett tumultartat drama sparkas igång med en infekterad fader-barn relation, coming of age och roadmovie. Under resans gång ska underliggande konflikter brisera och diskuteras. 

Soundtracket andas 80-tal och nostalgi med bland annat Boy Georges Culture Club och 4 Non Blondes, men även tung opera av Puccini. Det senare passar bättre in i filmen, men det är möjligtvis bara min personliga preferens. 

Berättelsen berör tyvärr inte emotionellt så mycket som det viktiga temat förtjänar. Jag kan ändå tänka mig att filmen har potential att stärka unga transpersoner, värdefullt i sig. 

Genre: Drama
Originaltitel: Lola vers la mer
Internationell titel: Lola
Regi: Laurent Micheli
Manus: Laurent Micheli
Skådespelare: Mya Bollaers, Benoît Magimel, Els Deceukelier, Sami Outalbali
Längd: 1 timme 30 min
IMDb

Svensk biopremiär: 7 augusti 2020

Senast uppdaterad 17 oktober, 2020.