Ensamstående pappan Takumi bor i en liten by utanför Tokyo tillsammans med dottern, 8-åriga Hana. Idyllen ute på landet andas ekologisk balans, men så anländer ett pr-företag för att exploatera. Oscarsbelönade Drive my car-regissören Ryusuke Hamaguchis nya drama Ondska finns inte är uppbyggd som en symfoni, med en rasande snabb final.
Ondska finns inte inleds i långa meditativa scener utan dialog. Takumi (Hitoshi Omika) hämtar vatten i plastdunkar ute vid en bäck i den lilla byn Mizubiki. Dottern Hana (Ryô Nishikawa) vandrar med blicken upp mot trädtopparna i ett snörikt vinterlandskap. Solen skiner och det är bländande vackert. Naturen har sin långsamma gång. Vi får god tid på oss att ta in allt och förflyttas mentalt till denna japanska platå som inramas av mäktiga snötäckta berg.
Konflikt mellan stad och land
Konflikt mellan stad och landsbygd är ett tacksamt tema på film. En tydlig konflikt här står så klart mellan exploatering och den orörda miljön. PR-företaget Playmode ska försöka skaffa covid-pengar genom ett glamping-projekt. Under ett initialt möte med byborna uppdagas att det inte är så genomtänkt från företagets sida. Chefen håller sig undan och har skickat fram två anställda med begränsat inflytande. Takahashi (Ryuji Kosaka) och Mayuzumi (Ayaka Shibutani) får ta emot allt svårare frågor tills de inser att de har tagit vatten över huvudet. Bland annat riskerar projektet nämligen hota byns vattenförsörjning genom en underdimensionerad septiktank.
Ekologisk balans i gungning via glamping alltså. Svenska skräckfilmen Feed var inne på samma spår förra året. Helt olika filmer i övrigt dock.
Assisterande regissören Hitoshi Omika fick huvudrollen efter att ha agerat stand-in när några scener skulle testas. Regissören Hamaguchi är en mästare på personregi och dialog där karaktärernas personlighetsdrag och samspel lyfter fram berättelsen. Nu är det mer sparsamt med dialog i denna film jämfört med hans tidigare filmer. Drive my car och Tillfälligheter och fantasier kom båda 2021. Den förstnämnda vann Oscar för bästa utländska film, med nomineringar i tre andra kategorier. Gemensamt för dessa tre filmer är bland annat långa intressanta dialoger, ofta under bilfärd. Men det är några dokumentärfilmer som han låg bakom långt tidigare där intresset för ekologi sannolikt väcktes. Hans Tohoku-trilogi beskriver livet efter Fukushima.
En symfoni
Kompositören Eiko Ishibashi från succén Drive my car står för idé och har bidragit till manus för Ondska finns inte. Hon kontaktade Hamaguchi för att skapa rörliga bilder som skulle visas i samband med hennes konserter. Regissören blev dock efter att ha besökt kompositören som bor lantligt, så inspirerad att det istället landade i denna film. Ibland känns manuset i tunnaste laget speciellt under första halvan, då dialogen också är sparsam. Möjligtvis är det en följd av hur filmen kom till. Sedan växer berättelsen dock.
Flera varningssignaler
Musiken avbryts några gånger abrupt, som en påminnelse om att allt inte står rätt till. Fler signaler varnar under filmen, bland annat hör vi jägares skott från andra sidan skogen. En vattenkanna visslar till. Far och dotter upptäcker benrester från en hjortkalv i skogen. Vissa scener har dessutom rörlig kamera t ex fastmonterad bak på en bil och då uppstår diverse små snabba skakiga rörelser. Som för att väcka oss.
Efter att ha sett denna film kommer du inte ha blivit övertygad om att ondska inte finns. Titeln ska väl snarare ses som en provokativ clickbait. Berättelsen är mer konstruktiv och sinnrik än så. Karaktärerna som först verkar en aning åt det onda hållet visar sig vara mer komplexa. Specifikt är några karaktärer okunniga om den miljö de befinner sig i. Som exempel kan vi ta pr-folket. Men också dottern som lär sig om träd och djur från sin pappa. Vissa reagerar på insikten om sin okunnighet med genuin nyfikenhet. Andra inte, vilket i kombination med makt riskerar bli ett recept för undergång.
Drive my car förmedlade en uppmaning om att vara ärlig och öppen i samtal för att inte ångra det osagda när någon nära går bort. Här kämpar också pappa och dotter med sorgearbete. Båda är dämpade och tystlåtna.
Tolkning
Avslutningen på filmen är som sagt dramatisk efter att den gått i ett beskedligt tempo fram tills dess. Det väcker tankar om vad som egentligen händer och varför. Varningssignalerna under filmen går inte att ta miste på och leder fram till slutscenerna.
Möjliga spoilers följer nu i detta och nästa stycke som består av försök till tolkningar… Berättelsen kopplar ihop att dottern fått sin mamma ryckt ifrån sig med det som händer i slutscenen (som jag inte beskriver). Tidigare i filmen har vi en scen där pappan förklarar för dottern vad som sannolikt hänt en hjortkalv. Dessutom innehåller filmen ytterligare en scen då dottern ger hö till två kokalvar som befinner sig isolerade bakom galler. Mjölkkors kalvar blir separerade från sina mödrar kort tid efter födseln. Anledningen är att deras mjölk ska gå till människan. Manliga kalvar blir dessutom dödade eftersom de inte producerar mjölk.
Dottern symboliserar framtiden, som är i fara. Pappan glömmer tankspridd flera gånger bort dottern, när hon ska bli hämtad efter skolan. På stort avstånd fattas oöverlagda beslut av myndigheter (covid-bidrag), företag (glamping), pr-mannen och jägare. Filmen lyfter därmed fram likgiltigheten och ignoransens offer. Kortsiktigt och oinsatt tänkande står i kontrast till ett mer hållbart långsiktigt medvetet handlande.
Filmen framstår på ytan som tydlig om enkla bybor i konflikt med giriga mäktiga företag som exploaterar, men den har fler intressanta lager än så som sagt. Det gör att berättelsen dröjer sig kvar i tankarna och lever vidare som en riktigt stark film ska göra.
Senast uppdaterad 15 mars, 2024.
Lämna ett svar