11-årige pojken Mahito flyr Tokyo med sin pappa mitt under andra världskriget för att bo i en herrgård på landet. Hayao Miyazakis och Studio Ghiblis nya animerade film Pojken och hägern är möjligtvis hans sista och har inslag som påminner om mästarens eget liv.

Det har hunnit passera 10 år sedan Miyazakis förra film, Det blåser upp en vind. Då antogs det att det var mästarens sista film. Men nu är det inte ens säkert att Pojken och hägern blir sista filmen. En producent hävdar att arbetet redan är igång med en ny film, men det råder lite oklarheter kring detta så vi får se. Miyazaki är trots allt 82 år gammal.
How do you live är den direktöversatta japanska originaltiteln för Pojken och hägern. En roman med samma titel av Genzaburō Yoshino från 1937 var tydligen Hayao Miyazakis favoritbok som barn. Viss inspiration från boken har hämtats till filmen.
Förstå och bearbeta
Titeln antyder en något ödesmättad film om livet och döden, vilket det till viss del också är. Men budskapet är ändå livsbejakande och starkt gripande. Den 11-årige pojken Mahito (röst av Soma Santoki) försöker förstå och bearbeta allt som händer runt omkring honom. Andra världskriget har kommit till Japan. På gatorna möter han unga män som tagit värvning. Mamman har nyligen dött. Dessutom försvinner pappans nya kvinna, mammans syster Natsuko, plötsligt.
Pojken och hägern tar god tid på sig att introducera oss till denna värld. Den vackra gamla herrgården med alla nyfikna och rynkiga, vacklande gummor. Hägern som majestätiskt flyger förbi pojken är lika nyfiken. Fågeln ska visa sig bjuda på överraskningar.
När pappan kör honom till nya skolan i en bil får han direkt skeptiska blickar på sig från klassens andra elever som inte har det lika gott ställt. Med det uppstår ytterligare problem för Mahito att oroa sig för.
Uppmuntrad av en bister grå häger beger sig Mahito ut i naturen för att hitta mostern Natsuko. Först ska han undersöka ett gammalt torn som kan ses från herrgården. Han befinner sig plötsligt i en mystisk värld där döda och levande existerar sida vid sida. Nu måste han försöka rädda Natsuko, söka upp sin mamma och inte minst finna sig själv.
Känns igen
Vill man kan man under Pojken och hägern se små kopplingar och likheter med tidigare filmer. Stilen känns direkt igen från Miyazakis tidigare succéfilmer Spirited Away, Ponyo, Min granne Totoro, Kikis expressbud och så vidare. Det är som vi är vana vid handmålade animeringar, när nästan all annan animerad film numera gått över till modernare digital produktion.
Inför världspremiären i Japan förekom ingen marknadsföring för filmen, förutom en poster på hägern. Inte ens en trailer. Så verkar det ha fortsatt även när filmen visats utanför hemlandet, men nu existerar en trailer (se längre ner). I Sverige blev det hemlig premiär som “Surprisefilm” under Stockholm Filmfestival förra veckan, där jag såg filmen på nedläggningshotade och hundraårsfirande klassiska biografen Skandia.
Flygplanet Ghibli
Mahitos pappa är chef på ett företag som tillverkar flygplansdelar för militära ändamål, specifikt vindrutorna i cockpit. Den som kan sin Miyazaki vet att han har ett stort intresse för flygplan och gärna använder sig av det i sina filmer, inte minst i Porco Rosso (1992). Bakgrunden till det är att hans pappa jobbade på ett företag som tillverkade roder åt flygplan.
Namnet till animeringsstudion som Miyazaki startade Studio Ghibli kommer för övrigt från ett italienskt stridsflygplan från andra världskriget och heter The Caproni Ca.309 Ghibli. Den modellen användes dock inte i Japan, utan främst i Libyen av italienska flygvapnet.
Parakiterna i Pojken och hägern
Vad som möjligtvis saknas är en mer uttrycksfull och minnesvärd karaktär av typen Ponyo, Totoro eller ja till och med No Face. Istället är det pojken Mahito som får bära filmen tillsammans med hägern. Publikfavorit i denna film lär ändå parakiterna (undulaterna) bli. Både skojiga och lite obehagliga, som sen får vara med i en av filmens allra vackraste scener (som jag inte kan avslöja).
Pojken och hägern är märklig, fantasifull, gripande och mäktig på ett sätt som vi saknat.
Kan inte personalen få vara i centrum för en enda gångs skull?! Att prata med barnen och de äldre är…
När visas filmen Brottet är mitt Dagar och tider
Var kan man se Syndabocken på bio i Stockholm