Recensioner

Ring, The

Regi:  Gore Verbinski
Manus:  Kôji Suzuki (bok), Ehren Kruger (filmmanus)
Skådespelare:  Naomi Watts, Martin Henderson, Brian Cox, David Dorfman m.fl.
Premiär:  2003-02-21
Språk:  Engelska
Längd:  115
Betyg:  4

Det finns tillfällen då man verkligen ångrar att man sett en videofilm. Men det kommer ändå inte i närheten av hur mycket personerna i Gore Verbinskis (The Mexican) skräckfilm The Ring ångrar att de såg en mystisk spökfilm på video.

Rachel Keller, en ung journalist, blir ombedd av sin syster att undersöka sin systerdotter Katies plötsliga död. Under mystiska omständigheter har Katies hjärta bara slutat slå. Genom Katies vänner upptäcker Rachel en kuslig vandringssägen om en videofilm som börjar med en ring och fortsätter med en rad spöklika klipp. Efter att du sett filmen ringer telefonen och en röst meddelar "du kommer att dö om sju dagar". Rachel avfärdar först ryktet bland ungdomarna om videobandets existens som en vandringssägen men när hon upptäcker att Katies pojkvän och de andra som såg filmen inte längre är vid liv börjar också hon ana att anledningen till deras mystiska död finns att finna i videofilmen. De ungdomar hon vet sett filmen dog alla under samma dygn, klockan tio på kvällen sju dygn efter att de sett videofilmen. Deras hjärtan har helt plötsligt bara slutat att slå, uppenbarligen skrämda till döds. Ansiktsuttrycken är vanställda av skräck. Rachel lyckas spåra upp det märkliga bandet i närheten av den stuga ungdomarna hyrt för någon vecka sedan där de också sett videofilmen. Hon bokar in sig i rummet där de bott och bestämmer sig efter viss tvekan för att se filmen. Det är som en svartvit mardröm i korta mystiska klipp. Några sekunder efter att filmen är slut ringer telefonen. En röst väser fram "sju dagar". The Ring är en filmatisering av en populär japansk bok av Kôji Suzuki. Den har tidigare filmatiserats av Hideo Nakata. Den versionen, Ringu, blev en kultklassiker runt om i världen bland skräckfilmsfantaster redan kort efter att den hade premiär för utsålda biografsalonger i Japan 1998. Tyvärr har jag inte lyckats se den än, men de flesta personer som sett den filmen först påstår att den ska vara ännu bättre. Men det beror kanske på att hemligheterna redan är kända när man ser den här filmen om man sett originalet först. I huvudrollen som Rachel återfinns australiensiska skådespelerskan Naomi Watts som gjorde succé i David Lynchs Mulholland Drive. I The Ring lyckas hon också effektivt få oss att tro på berättelsen genom den intensiva nyfikenhet och det skenbara lugn blandat med skräck som hon förmedlar. Visuellt är The Ring mycket vackert berättad och den har också en stilmedvetenhet som lyfter filmen långt över den genomsnittliga skräckfilmen. Som en av få filmer, gör sig The Ring antagligen bäst på video på grund av sitt ämne, men den funkar väldigt bra på bio också. Här finns förutom videofilmer andra vardagliga ting som The Ring lyckas förvandla till rena skräckobjekt, som till exempel när en telefon ringer när man är helt inne i en film på TV. En krypande och stegrande spänning under hela filmen avlöses av några klassiska grepp för att få publiken att hoppa till. Inte alltid så originellt kanske, men dock väldigt, väldigt effektivt. Ljudet bidrar i hög grad till den täta stämningen och chockeffekterna. En datoranimerad scen mot slutet av filmen inleds med att en flicka som ska föreställa skräckinjagande skakar på axlarna lite väl mycket för att det ska kännas annat än smått fånigt. Men det finns tack och lov bara ett fåtal sådana stämningsförstörande scener i filmen. The Ring är en av de senaste årens bästa skräckfilmer som kommer att skrämma skiten ur många luttrade skräckfilmsfantaster. Några logiska luckor finns att finna för den som är kritiskt lagd, men inget som förstör bioupplevelsen.

Per Olof Sandholm

Kommentera

Tema av Anders Norén