Så som i himmelen

En internationellt framgångsrik dirigent avbryter drastiskt sin karriär och drar sig ensam tillbaka till sin barndomsby i norrland. Det dröjer inte länge förrän man ber honom komma och lyssna på den lilla spillran till kyrkokör som varje torsdag övar i församlingshemmet. Bara komma och kanske ge några goda råd. Han har svårt att säga nej och från det ögonblicket blir inget sig likt i byn. Kören utvecklas och växer. Han får vänner och fiender. Och han möter kärleken.

Trots flera fantastiska skådespelarinsatser och några lysande scener blir filmen efterhand så pompös att hälften varit för mycket. Övertydligt och utdraget blir resultatet av något som börjar och har för avsikt att vara inspirerande.

Personlig utveckling är filmens stora ledord. Säkert är det en följd av Pollacks karriär i den branschen efter det att regissörskarriären stötte på motgångar för snart 20 år sedan. Så som i himmelen är Kay Pollacks första film på 18 år. Hans främsta succé från den tiden är Barnens ö (1980).

Frida Hallgren spelar en av huvudrollerna med stor inlevelse, men själva rollen är ganska ointressant. Michael Nyqvist är inte riktigt på topp i rollen som körledare. Intressantare är rollen som prästfru, starkt spelad av Ingela Olsson. Helen Sjöholm imponerar också med en stark närvaro.

Kyrkan får en rejäl utskällning i Såsom i himmelen, men det känns inte speciellt kontroversiellt eller angeläget. Mer som att slå in öppna dörrar med så stora gester som möjligt.

Varför skriks konflikter fram så mycket i svenska filmer? Var vi inte det tysta konflikträdda folket? Här skildras nästan varje konflikt med en utskällning.

Regissören Kay Pollak tar tyvärr i lite för mycket för att Så som i himmelen ska beröra så mycket som den uppenbarligen försöker.

Betyg: 3/5

Regi: Kay Pollak
Skådespelare: Michael Nyqvist, Frida Hallgren, Helen Sjöholm, Ingela Olsson, Niklas Falk, Lennart Jähkel, Per Morberg
Längd: 134 min

Biopremiär: 2004-09-03