Recensioner

Sagan om konungens återkomst

Regi:  Peter Jackson
Manus:  J.R.R. Tolkien (bok), Frances Walsh (manus)
Skådespelare:  Elijah Wood, Ian McKellen, Liv Tyler, Cate Blanchett, Viggo Mortensen, Chrisopher Lee mfl
Premiär:  2003-12-17
Språk:  Engelska
Längd:  211
Betyg:  4

Den avslutande delen i trilogin om Härskarringen. Aragorn återvänder till Gondor, för att leda sitt folk i det sista slaget mot ondskans makter. Samtidigt närmar sig Sam och Frodo Domedagsberget och sitt mål att förstöra Ringen. Men de har ett förrädiskt resesällskap. Senaste nytt om filmen

När Peter Jackson avslutar sitt livsverk om Härskarringen gör han det med full kraft. Sagan om konungens återkomst är den längsta i trilogin med sina tre timmar och tjugoen minuter. Men tiden går snabbt när man får njuta av ett så fängslande äventyr som detta. Precis som i Sagan om de två tornen inleds Sagan om konungens återkomst med en tillbakablick som illustreras av Frodos tankar. Denna gång är det Gollum/Smeagols långa och intensiva förhållande till härskarringen som berättas för oss ända sedan den dag han med våld tillförskansade sig ringen av Deagol. Gollum får större utrymme i denna film och är minst lika välanimerad, skojig och skrämmande som tidigare. Specialeffekterna är extremt bra rakt igenom hela filmen. Honmonstret Shelob (som egentligen återfinns i andra boken De två tornen och inte i Konungens återkomst) är en gigantisk spindel som är tredje filmens mest lyckade specialeffekt i hård konkurrens med andra fantasieggande varelser. Flera slag med extrem detaljrikedom i långa kameraåkningar är riktigt vassa. Mindre bra är de dödas armé som ser något för datoranimerad ut. Fast det är väl kanske inte det lättaste att varken ta död på ett spöke eller att göra spöken levande antar jag… En scen med en osynlig Frodo i kamp med Gollum imponerar inte direkt, men kanske mest för att det ser något fånigt ut. Sentimentalt i överkant blir det tyvärr mot slutet av filmen. Högstämda sånger av tex Pippin och sakrala körer används för att förstärka redan till bristningsgränsen sliskiga slowmotionbilder av gråtande karaktärer. Det går över gränsen för min del efter ett tag, men andra kommer säkert fälla en tår. De två tornen hoppade friskt mellan de olika berättelserna och i den avlutande delen hoppas det om möjligt ännu mer och mitt i händelseförlopp ibland. Tempot är högt uppskruvat men förtas något av dessa hopp vilket är synd. Gandalf och Pippin befinner sig i Minas Tirith där Faramir och Boromirs far Denethor styr. Frodo, Sam och Gollum är på vandring mot mörkaste Mordor för att förstöra ringen. Eowyn, Aragorn och Arwen får vi också återse i denna avslutande del givetvis, men en som inte finns med är Saruman (Christopher Lee). Peter Jackson har även denna gång ändrat en del ifrån boken som säkert kommer göra ringenfansen lite irriterade, men inte så mycket som i de två tidigare delarna. Då tänker jag inte enbart på att Saruman inte finns med i denna avslutande del. Denethors öde är tex något omgjort i filmen. Vissa scener som kanske borde varit med får vi i vanlig ordning snällt vänta på tills extended edition når butikerna. Och då kan man också tack och lov pausa filmen för att sträcka på benen eller ta en kissepaus. Det är sällan det varit sånt spring på en pressvisning som under sista halvtimmen av den här filmen. Det är något irriterande med folk som ska ut och sen tillbaka framför ögonen på en. Filmens längd är nära smärtgränsen för hur lång en film kan vara på bio utan att ha en paus i mitten som tex indiska Lagaan hade och den var bara tio minuter längre. Utan tvekan är trilogin ett fantastiskt mästerverk som Peter Jackson ska ha beröm för. Ringen kommer fortsätta fascinera många nya generationer tack vare denna lyckade filmatisering. Senaste nytt om filmen

Per Olof Sandholm

Kommentera

Tema av Anders Norén