Tanovic nobbar Hollywood och tycker filmpriser är fåniga

Danis Tanovic – regissör av Ingenmansland (No Man’s Land)

Jag träffar regissören av Ingenmansland, Danis Tanovic, i Göteborg under filmfestivalen. Jetlag, en utdragen promotionturné och en sjuk dotter hemma i Paris gör att han är sliten och trött. Han har precis kommit tillbaka till Europa från USA efter att ha vunnit en Golden Globe för bästa utländska film.

”Filmpriser är fåniga”
Tidigare har han blivit belönad för bästa manus i Cannes och är nu också oscarnominerad. Tanovic är en synnerligen uppskattad filmskapare. Men filmpriser tycker han enbart är fåniga.
– Jag skrattar alltid åt dessa priser. I Cannes tävlade min film Ingenmansland mot Shrek. Shrek är en bra film. Det är en fantastisk tecknad film, jag älskade den och skrattade, men hur kan man jämföra den med min film?

Det kan bli värre
Ingenmansland är en stark satir över kriget i Bosnien och det vansinne som det skapade, aktörernas galenskap och den likgiltiga omgivningen. Är du fortfarande pessimist vad gäller Bosniens framtid?
– Ja, det kan bli värre. Som också sägs i min film; vet du skillnaden mellan en optimist och en pessimist? En pessimist tror att det inte kan bli värre medan en optimist vet att det kan bli värre. Jag är optimist i den meningen. Det kan bli värre…

Han var soldat i bosniska armén
Som soldat i bosniska armén under kriget ansvarade han för landets filmarkiv. Flera av hans dokumentärfilmer från frontlinjen i Sarajevo visades i media runt om i världen och på filmfestivaler där han vann ett flertal priser. Han flyttade senare till Belgien för att studera film och bor nu i Paris.

Krigsförbrytarna måste fångas in
Det viktigaste för Bosnien just nu tycker han är att alla krigsförbrytare fångas in och ställs inför rätta.
– Hur kan man göra någonting när krigsförbrytare bor i närheten av Sarajevo och lever normala liv? Hur kan man få barn, gå till jobbet eller göra nånting när man vet att det finns människor som vill döda en några kilometer bort? Det finns inget vi kan göra innan FN griper dessa och ställer dem inför rätta.

3.000 amerikaner mer värda än 200.000 bosnier
– Det jag hatar med detta är dubbelmoralen att alla jagar Usama bin Laden men ingen jagar Radovan Karadjic. De vet inte var Usama bin laden är men de vet exakt var Karadjic befinner sig. Ändå gör ingen någonting åt det. Så, det betyder att 3.000 amerikaner är mer värda än fler än 200.000 bosnier. Ingen talar om Srebrenica längre. Ingen vet ens vad som hände i Srebrenica. Om du frågar så vet 99% inte ens vad Srebrenica är. De vet inte att 10.000 människor dog under en dag av serbiska styrkor inför ögonen på FN. Och ingen gjorde någonting för att förhindra det. Människorna som begick dessa brott går fortfarande fria. En av dem lever i Belgrad, vi vet till och med adressen, men ingen gör något. Det är ju bara bosnier, så vem bryr sig…

Danovic tackar Sverige för stöd
Under filmfestivalen i Göteborg delas det ut ett form av stipendium till lovande unga bosniska filmskapare. Hur är situationen för unga filmskapare i Bosnien?
– Uppriktigt sagt så är det omöjligt för utomstående att förstå hur tacksamma de är för att få detta från festivalen. Det är en stor sak av festivalen att hjälpa bosnier på det här sättet. Och vi är också tacksamma mot Sverige för att ha tagit emot bosniska flyktingar. Bosnien är mycket tacksamma för allt ni gjort för oss.
– Ni förstår inte vad det innebär att leva i Sarajevo och att vara filmregissör och inte ha pengar till att köpa ens en videokamera. Det är ett tufft liv där.
– Festivalens stipendium är en sådan sak som verkligen gör mig varm om hjärtat. Det är en mycket fin handling.

Favoritfestival?
Av alla filmfestivaler han varit på i samband med promotion av sin film, vilken gillar han bäst? Jo, det är en filmfestival som heter Telluride Film Festival i Colorado, USA.
– Där finns inga journalister och inga priser. Det handlar enbart om att visa bra filmer. Filmfestivaler borde inte ha priser utan bara att få sin film visad borde vara ett pris i sig.

Nobbar Hollywood
Hollywood har han inte mycket för. Efter framgångarna med Ingenmansland är möjligheterna för honom oändliga och Hollywoodfolk vill givetvis locka över honom. Men han är skeptisk till Hollywood och kommer troligtvis inte göra film där. Nyligen frågade han de ansvariga för ett filmbolag i USA vem som skulle ha rätten att bestämma final-cut av de filmer han gör. Svaret var självklart; producenten. Något han aldrig kan acceptera.
– Om jag någonsin åker dit och gör en film ska det vara på mina villkor, vilket innebär att jag är regissör, mitt manus gäller och att jag gör som jag vill eller så gör jag det inte. Om de vet bättre än jag hur de ska göra, så gör det. Vad ska de ha mig till?
– Jag tror inte heller att det passar med Hollywoods kalender så jag tror inte att jag kommer att åka dit.
Därför nobbar han Hollywood och hela den anglosaxiska filmbolagsvärlden. I England finns samma copyright och final-cut kultur nämligen.

Väl medveten om de obegränsade möjligheter som filmen Ingenmanslands framgångar gett honom har han råd att strunta i Hollywood.
– Ja, jag kan i princip göra vad jag vill nu efter framgången med min film. Alla dörrar är öppna.

Frankrike bästa landet att göra film i
I samband med Ingenmansland jobbade Tanovic med ett flertal europeiska filmbolag, men framförallt ett franskt bolag. Nästa film kommer han säkert också att göra med utgångspunkt ifrån Frankrike där han bor tillsammans med fru och dotter.
– Frankrike är det bästa landet i världen att göra film i. De respekterar konstnären. De låter dig göra så som du vill som filmskapare. Det handlar inte så mycket om pengar där.

Nästa film kommer inte handla om Bosnien
Tanovic läser mycket böcker och funderar över nya idéer på filmer. Inget är bestämt ännu, men han har några idéer han bollar. Denna gång inte relaterat till Bosnien.
– Nej, inte om Bosnien. Men ämnet för filmer är alltid det samma ändå; kärlek, hat, vänskap, krig.

Senast uppdaterad 8 september, 2009.