Freddie hamnar efter flygstrul oväntat på två veckors semester i Sydkorea, det land hon adopterades från. Tillbaka till Seoul är en omtumlande stark skildring av en ung kvinna som försöker förstå vem hon är och finna sin egen identitet.
Omtumlande stark inre resa
När 25-åriga Freddie (Park Ji-min) anländer till Seoul utan sällskap har hon egentligen inte några direkta planer. Hon har semester från jobbet hemma i Frankrike och har mest tänkt koppla av och ha skoj. På plats vill hon hänga med jämnåriga. Festa och dansa. Planen var egentligen att åka någon annanstans, men efter flygstrul hamnar hon i den sydkoreanska huvudstaden. Hon adopterades som bebis från just Sydkorea. Någonstans finns möjligtvis hennes biologiska föräldrar, som hon inte sökt upp eller haft någon kontakt med sedan dess. Ska hon ändå ta tillfället i akt nu och finna sina rötter?
Koreakrigets svallvågor
Många adoptioner från Sydkorea skedde i samband med och efter 50-talets Koreakrig och fattigdomen då. Koreakrigets svallvågor har långsamt till slut nått fram även till Freddie. Och det blir ett minst sagt omtumlande möte med det land där hon föddes. Än i dag pågår ju en konflikt som är ständigt närvarande för den som lever i eller besöker landet. Kriget tar aldrig över filmen, men finns där som en påminnelse om att berättelsen är större.
En inre konflikt är alltid intressant att följa på film. I det här fallet blir den karaktärsdrivna storyn extra stark för att en del av den kulturella identiteten kan sägas ha gått förlorad i samband med adoptionen. Vem är hon egentligen? I mötet med jämnåriga sydkoreaner upptäcker hon snabbt att hon är mer frispråkig än andra där och inte så reserverad och korrekt. I Sydkorea häller man t ex upp dryck åt varandra vid matbordet för att visa respekt. Ett tecken på att man bryr sig om och tar hand om varandra. Helt onödigt tycker hon och häller upp till sig, för att istället visa att hon är självständig. Kulturkrocken är snart total. Att hon inte talar eller förstår koreanska förstärker känslan av att inte riktigt höra hemma där.
Konstnär i huvudrollen
Park Ji-min är helt fantastisk i huvudrollen som Freddie. Detta trots att hon inte är skådespelare i grunden utan konstnär. Själv kom hon precis som karaktären som ung till Frankrike från Sydkorea, men hon är inte adopterad.
Seoul är en väldigt spännande stad där det hypermoderna möter starka traditioner. Det går inte att ta miste på när man besöker staden och det belyser även filmen. Den tar också tag i hur svårt det ibland kan vara att förstå en annan generation.
Hennes direkta sätt och personlighet sticker ut i ett så traditionellt land. Det gör hennes karaktär extra intressant att följa och försöka förstå. När hon avvisar den ena personen efter den andra på ett ofta mindre trevligt sätt, behåller vi ändå instinktivt våra sympatier för vår protagonist. Vänner som tolkar åt henne försöker släta över och ändra i hennes ordval så att det inte ska bli för pinsamt. Komiskt, som det ofta kan bli när vi är ”lost in translation”.
Vem är hon?
Imponerande hur regissören lyckas med konststycket att få oss på Freddies sida, med tanke på hur hon beter sig. Det är tumultartat att följa med på hennes inre resa och relatera till vad hon upplever och känner. Mycket av hennes bakgrundshistoria är höljt i dunkel. Små bitar avslöjar filmen, men det föder bara vår nyfikenhet. Vem är hon?
Personer som hon möter i Sydkorea vill ge henne en tydlig identitet utifrån utseende (koreansk) eller något annat. Hon vill hellre vara sig själv och välja sin egen väg, fri från att bli inmålad i ett hörn. Vem kan inte sympatisera med den inställningen. Hennes starka negativa reaktioner på försök att ge henne en identitet är talande. Tillbaka till Seoul bjuder på en spännande inre resa, som är klart sevärd.
Kambodjas Oscarsbidrag inför galan 2023, men blev inte nominerad.
Drama
Originaltitel: Retour à Séoul
Internationell titel: Return to Seoul
Land: Kambodja, Frankrike, Belgien, Tyskland, Sydkorea
Språk: Franska, koreanska, engelska
IMDb
Senast uppdaterad 15 april, 2023.
Kan inte personalen få vara i centrum för en enda gångs skull?! Att prata med barnen och de äldre är…
När visas filmen Brottet är mitt Dagar och tider
Var kan man se Syndabocken på bio i Stockholm