Film, Recensioner

Beanpole – Den väldiga kvinnan

Iya (Viktoria Miroshnichenko) och Masha (Vasilisa Perelygina) i filmen Beanpole. Foto: Liana Mukhamedzyanova

Betyg 4/5

Beanpole är ett ryskt drama som utspelas kort tid efter krigsslutet 1945, för ovanlighetens skull skildrat från två unga kvinnors perspektiv. Den långa smala Iya (Viktoria Miroshnichenko) lider av en åkomma som gör att hon ibland fryser fast och inte kan röra sig. Så börjar filmen med henne stirrandes rakt fram. Hon jobbar på ett sjukhus i Leningrad som är överfullt med krigsskadade. Masha (Vasilisa Perelygina) är hennes vän som återvänder från fronten till en kylig stad i total misär. 

Se filmen Beanpole på SF Anytime

För många kom freden allt för sent, möjligtvis gjorde det även för dessa två söndertrasade själar. Vad bär de med sig och hur ska de hitta ett nytt liv i fattigdomen och hopplösheten är frågan som ska visa sig svår att besvara. Deras kamp för överlevnad och att läka egna sår har bara börjat. Samtidigt ska de två kvinnorna försöka vårda andra, främst män.

Filmen baseras löst på Nobelpristagaren Svetlana Alexievichs roman Kriget har inget kvinnligt ansikte. Estetiskt bjuder filmen på en färgsprakande varm färgton tydligt inspirerad av nederländske konstnären Johannes Vermeer (se postern för filmen t ex). Ofta möter vi kvinnornas bleka ansikten i mörka scener i det trånga hemmet. Ockra, en orange-brun färg som får förmedla en känsla av trauma och rost, används genomgående i filmen, medan röda och gröna kläder växlar mellan karaktärerna för att förstärka deras känsloläge. 

Lite förlorat i översättningen av den ryska titeln Dylda finns ordet klumpig, medan den internationella titeln Beanpole betyder lång och smal, som ju Iya är. Karaktärerna är tack vare det trauma de befinner sig mitt i något klumpiga i hur de försöker hantera sina utmaningar. 

Främsta styrkan med filmen är huvudrollsinnehavarna som debuterar övertygande i och med Beanpole. Även estetiskt med allt från foto och färg till scenografi imponerar detta drama. Filmmanuset utmanar åskådarna genom att vi i scen efter scen får fundera på vad som egentligen håller på att hända och varför. Finurligt leder regissören ofta in oss på fel tankespår innan det åtminstone ibland klarnar.

Det är dock en ganska utdragen film som klockar in på strax över 2 timmar. Mot slutet av filmen höjs så intensiteten några snäpp i en drabbande scen där en av kvinnorna bjuds in på finmiddag och oväntat lägger allt på bordet. En redan bra film lyfter där genom de starka kontrasterna också till något som berör på djupet. 

Den 26 år unge regissören Kantemir Balagov har uppmärksammats på Cannes Filmfestival både för den här filmen och debuten Closeness.

Genre: Krigsdrama
Originaltitel: Dylda
Regi: Kantemir Balagov
Manus: Kantemir Balagov, Aleksandr Terekhov
Skådespelare: Konstantin Balakirev, Andrey Bykov, Olga Dragunova, Kseniya Kutepova, Vasilisa Perelygina
Längd: 2 timmar 10 min
IMDb

Svensk biopremiär: 12 juni 2020

Lämna ett svar