Recensioner

Dream Scenario

Dream Scenario

Nicolas Cage i Dream Scenario © A24

Regi
Manus
Med
1 timme 40 min
IMDb
JustWatch

Nicolas Cage spelar biologiprofessorn Paul Matthews som oförklarligt poppar upp i folks märkliga drömmar. Norske regissören och manusförfattaren Kristoffer Borglis (Sick of myself) komedi visas inom tävlan under Stockholm Filmfestival.

Cage gör en träffsäker rolltolkning av en obeslutsam medelålders lätt neurotisk man. Dessutom får Nicolas Cage (Adaptation, Leaving Las Vegas, Face/Off) gestalta Paul i andras drömmar och där agera än mer vilsen och inaktiv. Som om han var en malplacerad åskådare. Verkligen lysande.

Paul framstår ändå som hyfsat tillfreds med jobbet på universitetet som föreläsare, trots att han inte får den respekt han tycker att han förtjänar. Familjelivet är också helt ok med frun Janet (Julianne Nicholson) och två tonårsdöttrar Hannah (Jessica Clement) och Sophie (Lily Bird). Han lever ett ordnat och inrutat, förutsägbart liv. Man skulle kunna säga tråkigt. Karriären på universitetet har dock stått och stampat ett tag. Skulden för det lägger han på en kvinnlig fd kollega som han anser har snott åt sig äran av hans arbete. En vacker dag tänker han konfrontera henne i saken, försäkrar han frun. Det är frun som pushar för att saker ska hända i den här relationen. 

Antkind

Sammantaget ger Paul ändå ett intryck av att han inte riktigt är den han vill vara. Under ytan jäser något. 

Forskningsområdet Paul – och få andra – är intresserad av är myror. En blinkning till framgångsrike manusförfattaren Charlie Kaufmann (Adaptation, I huvudet på John Malkovich) som släppte romanen Antkind 2020. En annan person som gjort sig ett namn med snarlika filmer står som producent för Dream scenario, nämligen Ari Aster (Hereditary, Beau is afraid). 

Drömmarna sprider sig

När folk runt omkring honom avslöjar att han varit med i deras märkliga drömmar känner han att det är lite udda. Men han är mest bekymrad av att han i drömmarna är helt passiv och bara tittar på när obehagliga saker händer. Har han blivit en så kallad NPC (non player character)? Innan han vet ordet av sprider sig fenomenet med drömmarna till fler personer och den anonyme Paul blir lite av en kändis. Något han ser som en möjlighet, medan frun tycker att han kanske borde vara lite försiktig. Det här med kändisskap har sina risker. Eller är det möjligtvis ett drömscenario? 

“Why me? I’m special I guess”, säger Paul när han blir intervjuad på den lokala tv-stationen. Det är uppenbarligen något inom honom som får honom att vilja bli känd och ses som speciell. 

Dream scenario berör flockmentalitet, där vi precis som många andra djur helst undviker att sticka ut för mycket. Det finns onekligen ofta fördelar med det. Filmen tar dessutom upp kändisskapets baksidor och levererar en känga åt futurism. En möjlig ond cirkel där tro på att ny teknik ska lösa problem som tidigare populär teknik orsakat. 

En minnesvärd mindre biroll görs av Dylan Gelula (spelar Molly) som du kan hitta hysteriskt skojiga klipp med på instagram. Håller du ögonen öppna kan du också se Nicholas Cage äldre bror Marc Coppola (spelar Sidney). 

Nördig humor

Socialt är Paul lite udda och fryser hellre till is än agerar, vilket han skäms för. När han försöker skämta är det med en nördig humor, som inte alltid går hem. Ambivalent som han är kring om han vill ha allt ljus på sig eller inte kämpar han ändå för att få en bok publicerad. Inte ens när en lysrörsarmatur faller ner och slår honom i huvudet förstår han budskapet från ovan. Inte ens ljuset vill lysa på honom.

Bandet Talking Heads omnämns i filmen på ett litet hörn, ett band känt för sin autistiska frontfigur David Byrne och låttexter om överspänt beteende, oro och rädsla. Som av en total slump (knappast) är den uppmärksammade dokumentären som kom tidigare i år med bandet också från samma produktionsbolag som denna film, nämligen hyllade A24. Fler popkulturella referenser än så blir det, men vi ska inte avslöja för mycket.  

Dream scenario har några brister här och där, men lyckas ändå både underhålla och skapa tankar kring samtidens besatthet av kändisskap, om flockmentalitet och förlamande rädsla för det okända i början av en förändringsprocess. 

Senast uppdaterad 29 januari, 2024.

Mer
Late night with the devil

31 oktober, 1977. Johnny Carsons rival Jack Delroy leder talk-showen “Night Owls”, som har varit ett troget sällskap för sömnlösa Läs mer

Mother, Couch

De tre syskonen David, Gruffudd och Linda återförenas i en avlägsen möbelaffär där deras mamma bestämt sig för att inte Läs mer

Do not expect too much from the end of the world

Den stressade, pressade och överarbetade produktionsassistenten Ange är på kollisionskurs med tillvaron. Vi får följa henne under ännu ett sextontimmarspass Läs mer

The Entertainment system is down

Ruben Östlunds nya film med Kirsten Dunst (Civil war) och Keanu Reeves (Matrix) i huvudrollerna. Även Daniel Brühl medverkar. Inspelningarna Läs mer

Den fallande stjärnan

I sin ungdom var Boris aktivist av den revolutionära sorten. Till följd av det har han varit efterlyst och levt Läs mer

Hit man

Glen Powell (Anyone But You) spelar Gary Johnson, en helt vanlig universitetslärare som extraknäcker som falsk yrkesmördare för New Orleans-polisen. Läs mer

Publicerades

Lämna ett svar