En doft av kärlek – Pot au Feu

Pot-Au-Feu / La passion de Dodin Bouffant (The Taste of things)
Regi • Anh Hung Tran
Manus • Marcel Rouff • Anh Hung Tran
Med • Juliette Binoche • Benoît Magimel • Emmanuel Salinger • Patrick d'Assumçao
2 timmar 25 min

En doft av kärlek är ett ljummet drama av Tran Anh Hung om en djup kärlek till hantverket i klassisk fransk gourmetmat. 

Det doftar en aning daterat om detta franska romantiska matdrama som utspelas i slutet på 1800-talet i en idyllisk lantlig miljö. Filmen baseras på en roman av Marcel Rouff. En viss irritation har funnits mot filmen efter att den oväntat snuvade lysande Fritt fall på en given Oscarsnominering för bästa utländska film. Egentligen hade Fritt fall biopremiär några dagar för sent för att kunna nomineras enligt strikta franska regler. En doft av kärlek tilldelades sedan ingen Oscar och nominerades inte ens. Fritt fall lyckades trots det bli nominerad i fem andra kategorier och vann för bästa originalmanus.

Perfektion

Eugenie (Juliette Binoche) är en skicklig kock som arbetar under den populäre stjärnkocken Dodin (Benoit Magimel) sedan 20 år tillbaka. De visar en ömsesidig respekt för varandra och det hantverk som de med perfektion bemästrar och älskar. Kärleken till denna gourmetmat går inte att ta miste på. Det är till en början en aning mörkt och instängt i köket. Eugenie rör sig koncentrerat, varsamt och tyst mellan grytorna. Konsistens och smak inspekteras noga. Men så livas det upp av en ung flicka som praktiserar i köket (Bonnie Chagneau-Ravoire), som visar sig vara en talang med avancerat smaksinne. Dodin blir imponerad. Men vad har Dodin och Eugenie för förhållande egentligen? Sakta tas vi med på en kulinarisk resa där deras relation mognar. 

Stjärnkocken själv sätter sig ner med sina manliga gäster vid matbordet. I köket kämpar Eugenie med att få till maten som han komponerat. Med varsam hand levererar pigorna de imponerande skapelserna. Slitet i köket görs av kvinnorna, medan männen njuter av frukten av deras grundliga arbete. 

Grönsakerna ser vi plockas i trädgården utanför köket för att sedan skäras och tillagas. Djuren som föds upp på ägorna beskrivs däremot som kontrast utan något sådant sammanhang. Plötsligt är deras kroppsdelar i grytan Pot-au-feu, som är Frankrikes nationalrätt. Det obehagliga dödandet antyds inte. Vi ska kanske vara nöjda med att hummern inte kokas levande iallafall, vilket den med all säkerhet gjordes vid denna tid. Något som obegripligt nog fortfarande är lagligt i Sverige, till skillnad från i många andra länder.

Saknar hetta 

Det finns mycket att älska med det franska köket. Främst är det dock det lugnare tempot i deras familjemåltider och gemenskapen som anses gynna hälsan. Att tillsammans i lugn och ro njuta av maten under långa måltider är poängen i denna tradition som till stor del lever kvar.

Någon hetta eller konstnärlig ambition i filmskapandet syns inte riktigt till i Tran Anh Hungs film, som är mer fokuserad på att få till en fullständig idyll. Ingen skugga faller ändå på Binoche och Magimel. De har ett övertygande samspel och är som vanligt skickliga.

Göteborg Filmfestival 2024 visar filmen.