Inglourious Basterds

Av Katarina Sabuk

Under tisdagen blev Oscarsnomineringarna kända och efter att ha kollat igenom alla nomineringar till årets alla amerikanska filmprisutdelningar kan jag bara uttrycka min besvikelse, som vanligt. Det är tråkigt att så otroligt homogena filmer nomineras. Det är intressant att folk i allmänhet har så olika filmsmak, något som resulterar i spännande och känsloladdade diskussioner. Men när det kommer till Hollywoods jury-elit, verkar alla ha gått igenom en klonmaskin, som klonar deras hjärnor till ett precis likadant tråkigt mainstream-tänkande. Quentin Tarantino i all ära, men hans senaste film kan på sin höjd ses som lätt underhållande, en bagatell, och ändå är Inglorious Basterds nominerad i så många kategorier att jag tappat räkningen. Enligt mig skulle exempelvis Till Vildingarnas Land lugnt få ta nomineringarna ifrån Tarantino utan att världsordningen på något vis skulle rubbas. Jag har väl aldrig varit Tarantinos största fan, jag tycker att hans filmer är bra, särskilt Reservoir Dogs och Pulp Fiction. Men kom igen, det finns otroligt mycket bättre regissörer, hans filmer är coola, men brukar väl sällan kanske förändra ens världsbild eller mana till djupa filosofiska tankar. Problemet är att han är Quentin Tarantino, han är tillräckligt creddig att han kan leva på det länge, utan att behöva skapa nästa stora filmkonst-film.

AvatarTankarna går i samma banor kring Avatar, visst är det coolt med ny teknik, 3D är nytt och spännande. Avatarvärlden är vacker, om än lite plastig och filmen får gärna nomineras i kategorier om teknik och specialeffekter, men bästa filmen i år? Bortser man helt ifrån det triviala manuset då, som endast räddas av just den plastiga skönheten och 3D effekterna. Eller tyder filmvalet på att sista året på 00-talet inte var något höjdar-filmår? Jag skulle exempelvis gärna ha tagit med Bright Star i Bästa film-kategorin, både manuset, skådespelarinsatserna och cinematografin slår ju Avatar med hästlängder.

Det känns samtidigt lite tråkigt att Hollywood sällan kan se utanför sin självgoda lilla ram och varje år är det som en enda stor masturbationsfest, där det smått inavlade Hollywood kan dela ut priser till höger och vänster, som vore de gratisleksaker från McDonald’s. Vi ska inte tala om hur resterande världens filmer lumpas ihop i kategorin Best foreign film, en underkategori som inte får leka med USA och den ”riktiga” filmen. Det tråkiga är ju att film som berör på riktigt ofta kommer ifrån världen utanför USA och särskilt Hollywood-produktioner, men Oscar tycker att utländska filmerna ska trängas i den lilla kategorin.

Tacka vet jag alla festivaler runtom i världen som uppmanar till större mångfald, festivalåret har börjat. Sundance är igång och snart är det dags för Berlins filmfestival, jag väntar på bra filmtips från båda!