Recensioner

Recension: Boyhood

betyg4

Drama
Regi: Richard Linklater
Manus: Richard Linklater
Skådespelare: Ellar Coltrane, Patricia Arquette, Ethan Hawke
Längd: 165 min
Biopremiär: 26 september 2014

Detta är en film som är svår att recensera utan att först prata om hur den är gjord. Boyhood gjordes på det sättet jag trodde filmer gjordes när jag var liten. Då satt jag förundrad framför teven vid varje tillbakablick för jag antog att den yngre versionen av en karaktär alltid var samma skådespelare och att filmen hade tagit årtal att göra. Under Boyhood satt jag förundrad över att en film faktiskt är gjord på det viset.

Boyhood är, som titeln avslöjar, en berättelse om en barndom. Barnet i frågan heter Mason och vi följer tolv år av hans liv från pojke till ung man. Mason må vara fiktiv men hans skådespelare har varit samma under alla år av filminspelning och på så sätt ser vi en väldigt verklig uppväxt. Filmen har ingen riktig plot utan lever lite på spänningen av att se alla dessa karaktärer och skådespelare åldras framför våra ögon.

Boyhood är lång, nästan tre timmar men jag kunde ha suttit igenom en länge version för jag var så inne i filmen. När den börjar närma sig sitt slut så står alla vuxna i Masons liv och undrar hur tiden kan ha gått snabbt och vi i publiken kände samma sak.

Filmen sätter oss inte bara i sitsen av vuxna som ser sina barn växa upp utan även själva barnen. Eftersom filmen inte har en solklar handling så är det väldigt lätt att vissa i publiken kommer känna sig förvirrade i slutet och undra vad poängen med de senaste tre timmarna var. Detta är för att Boyhood inte är en traditionell film utan mer av en upplevelse. När vi ser varje stadie av hur ett naivt barn blir en tonåring på en halv timme är det svårt att inte fundera lite över sin egen uppväxt.

Allt gick förbi så snabbt så det fanns knappt någon tid att reflektera över det. Som en person som nyligen slutade gymnasiet känner jag att jag kan relatera.

Boyhood är nog den ultimata coming-of-age berättelsen som någonsin kan göras på film.

Jonatan Westerman

Lämna ett svar