Recensioner

Recension: Mitt

mitt5502

Som en fluga på väggen föjde dokumentärfilmaren Greg Whiteley presidentkandidaten Mitt Romney och den närmaste familjen under kampanjen. Mitt heter den av Netflix producerade filmen som har premiär nu i helgen på just Netflix.

Romney sitter i filmens öppningsscen på ett hotellrum i Boston tillsammans med familjen och försöker förstå att han just förlorat mot Obama. Det är ett tungt ögonblick och han skrattar lite nervöst över att han inte vet om han har Obamas telefonnummer för att ringa och erkänna sig besegrad. Tysta begrundar familjen nederlaget. Vi som följde kampanjen 2012 vet vilken lång och hård kamp som utkämpades.

Från den laddade öppningsscenen ska vi ta oss tillbaka i tiden. Redan 6 år tidigare påbörjade Romney ett försök att bli president inför 2008 års historiska presidentval. Förlusten blir hård mot McCain och det sliter på nära och kära. Ska Mitt och familjen verkligen orka göra om det här fyra år senare igen?

Jodå. 2012 är en ny presidentvalskampanj med Romney igång. Tyvärr får vi inte se mycket av den inledande fighten republikanerna emellan. Istället hoppar filmen mer eller mindre direkt till republikanernas konvent sista veckan i augusti där Romney accepterar nomineringen. Mindre än tre månader återstår till valdagen. Det hade varit skoj att få återuppleva lite av det underhållande spektakel som pågick innan dess, med Herman Cain, Newt Gingrich, Ron Paul och Rick Santorum för att nämna några.

mitt550

Istället är det hög tid för den där smygfilmade videon i vilken Romney mindre genomtänkt ser ner på 47 % av amerikanerna. Förberedelserna inför första debatten är nerviga pga den videon och allvaret som följer av att debatterna är oberäkneliga och kan avgöra allt. Här halvvägs in i filmen börjar det äntligen hetta till rejält. Hur resonerade Romney inför och direkt efter debatterna? Det är klart fascinerande att se glädjen efter den lyckade första debatten och upprördheten efter den andra. Valkampanjens kanske helt avgörande debattögonblick får vi också se igen, den om Benghazi.

Kan en film om en inte allt för karismatisk politiker underhålla? Absolut, filmen bjuder på en rad chockerande skojiga scener som innefattar bland annat örfilar, en hästtunga och ett hett strykjärn.

Ännu ett frustrerande tidshopp och vi är framme vid valdagen den 7 november 2012. Fram tills dess har vi inte fått se skymten av Romneys vicepresidentkandidat Paul Ryan, som nu får poppa upp som gubben i lådan på ett flygplan. Och vi får inte heller stifta bekantskap med kampanjstrategerna under filmens 92 minuter.

Under valnatten får vi filmens kanske största avslöjande, att Romneykampanjen försökte hålla tillbaka Karl Roves märkliga cirkus på Fox News. Kampanjen misslyckades med det, men det förklarar varför det ändå tog oväntat lång tid innan kampanjen kommunicerade utåt att Romney förlorat. Amerikaner som inte befann sig i den bubblan där inne på hotellrummet eller lyssnade till Roves allt mer märkliga resonemang om att Romney ändå kunde vinna Ohio förstod att slaget var förlorat flera timmar tidigare.

Dokumentärens regissör är Romneyanhängare och väldigt mån om att ge en positiv bild av Romney. Det lyckas filmen med i några skojiga och varma scener. Även familjen framstår som sympatisk. Men det räckte inte för att göra Romney till president. Antagligen är det ingen tröst att han fick precis 47 % av rösterna.

Peo Sandholm

Lämna ett svar